Aftonbladet – 9 februari 1864, sida 2

skola förökas genom kärlek och sällhet — iör er, hvars ålderdom desto förr kommer att upplifvas af en klunga små älskvärda Rosor, som läspa sitt farfar, Jag bekla: gar att tusende bestyr hindra mig från att säga mera. Jag har, såsom ni ser, sökt att ersätta qvantiteten genom qvaliteten. I största brådska er ständigt tillgifne —9 Detta bret var det spö som löste förtrollningen. Att läsa det och blifva lika otälig som han hittills hade varit trög ait afsluta detta giftermål var för mottagaren deraf et! och detsamma. Med det intensivr medvetandet af sin svaghet, förlorade herr advokaten ej någon tid att mellan sitt nya beslut och det möjliga återvändandet at hans förra tveksamhet lägga det oöfverstigliga svalget af ett fullbordadt faktum — det vill säga, fullbordadt sividt omständigheterna medgåfvo. Han skyndade i största hast till sin dotter, föreläste henne så mycket han ansåg lämpligt ur sin väns bref och frå sade henne derpå rent ut om hon hade aågot emot att gifta sig snart — snarare än han hade haft för afsigt — instundande Juni månad till exempel. Rosa stod naturligtvis helt bestört vid denna så oväntade fråga. Pappa måste ju kom a ibåg att det hvarsen tillkom honom eller henne att bestämna tiden — det var från ett annat håll som någon påtryckning i denna punkt skulle komma. M Ah, prat! utropade pappa; du vet ganka väl att Vincenzo inte skulle väntat tills uu för att göra en påtryckning i denna punkt, om det inte varit af undfallenhet för mig. Jag vill inte att någon skyndar på honom, senmäide Rosa. Bästa pappa, bringa mig ute in i en sådan falsk ställving!4 : Stackars herr advokaten, som fick sina votstånd från just det håll, der han hade räntat sig bistånd. Ännu under inflytande tt brefvet från Genua, stod han emellertid ast vid sin föresats. Han ville att brölopet skulle ske i Juni, och den första Juni, iler också inte alls. Rosa måstelita på