Aftonbladet – 6 februari 1864, sida 3

kzommo ait hala jemna steg I den andlga lutvecklingen och samtidigt voro förberedda Joch mogna för reformationen. i En så mäktig, så originel personlighet, för hvilken påfvar och furstar böjde sig, I hade norden icke dittills frambragt; hon var d nordens första representant på verldensandliga vädjobana. Hon är tillika en af de d störeta, märkligaste och betydelsefullaste personligheter som norden någonsin egt. Från Danmark ha vi i dessa dagar mottagit en med synnerlig flit och omsorg efter alla tillgängliga källor utarbetad original skrift öfver den polska frågan. Dess titel är: Den polske Sags Retferdighed af C. Rosenberg. Icke blott för författarens skull, hvilken är väl bekant och värderad inom våra litterära kretsar, utan äfven genom sjelfva ämnet och dess behandling bör denna skrift här tillvinna sig uppmärksambet. Ryssland har, som bekant är, alltseden Nikolai regering oaflåtligt berödat sig om att genom lejda historieskrifvare och publicister inbilla sig sjelf och verlden att de s. k, vestrygska proviuserna Lithauen och Ruthenien ursprungligen varit en det moskovitiska rikets tillhörighet och således äro att betrakta icke såsom Polen frånröfvade, utan från detsamma återvonna. I Dansk Maanedsskrift har en viss hr L. Rasmussen infört en artikel, hvaruti dessa ryska åsigter framhållas till antagande. Hr Rosenberg ber i närvarande lilla afhandling på ett grundligt och geromfördt sätt belyst frågan och ådagalagt den fullkomliga haltlösheten af de moskovitiska anspråken. Efter en hi storisk och kritisk undersöknivg af äldre och nyare fakta och förhållanden kommer hav till det resultat, att berörde provinser måste på historiska grunder betraktas såsom polska; att polackarne aldrig genom någon folkrättsligt bindande öfverenskommelse bortskänkt ein rätt, hvilken de ej heller genom nägot socialt kyrkligt eller nationelt förtryck i äldre tider förverkat. Märkligt är ock att se huru sjelfva ryska kansliet ända till Ni kolai tid aldrig föll på den tenken att benämna rånet af ett grannrikes provinser en befrielse från ett främmende herravälde, I det ryska officiella språket kallades nemligen dessa provinser först eröfrade, seder-1 mera införlifvade; det är först i sednare tider som man för dem hittat på benämningen återförvärfvade. Författareo utvecklar i en bistorisk inled-1 niog huru redan innen fmongolernas invandriog den slaviska folketammens landomräåden voro fördelade; huru de slaviserade fin-1 ska stammar, som bebodde Storryssland, icke hade med de egentliga slaverna någontiog annat gemensamt än att deres furstar voro af samma stam som de vestryska, nemligen i: utgångna från Ruriks skandinaviska ätt. Han visar vidare huru det långvariga mongoliska f förtrycket hos Moskwas storfurstar och deras: folk utpräglat depoa tartariska karakter af despotism och träldomsanda, som ännu i våra degar förblifvit outplånad; och huru deremot inom Polen och det med detta rikel fritt förenade Lithauen en sgjelfständig, ridderlig och hxman folkanda under århundraderas lopp utvecklade sig. Den lifegenskap, som äfven i Polen egde rum, var dock ef en heli annen. art än den moskovitiska. Hvad som i Ryssland kunde betraktas så. som en fullständig träldom, var deremot i Polen egentligen ej annat än ett arbetarens bindande vid jorden. Det i Ryssland af ålder rådande system, enligt hvilket herrar, som icke ega jord, kupvna besitta trälar, hvilka de efter beheg få sälja eller uthyra, är någonting som saknar exempel i Polen. Och märkligt är, att i afseende på denna klass af trälar, hvilkas antal för närvarande i Ryssland uppgär till ej mindre än 1!, million själar, de kejserliga emancipations ukaserna icke ha ett ord att säga. Hvad det så mycket omordade adelsväldet i Polen angår, bör man eriora sig, att den polska adeln genom sin ofantliga till millioner uppgående talrikhet måste betraktas mera såsom en medelklass än såsom en aristokrati. De odlade med egna händer ein jord och dreivo handtverk i städerna. Och föröfrigt får man ej förgäta hvad Polens belackare likväl alltid med eller utan afsigt förbise, nemligen att i och genom 1793 års Majkonstitution alla dessa sociala och politiska miesförhållanden blefvo dels minskade, dels undanröjda, samt att det var just detta steg från pationens sida, som af Katarina begaguades till förevändning för rofvets slutakt, bvaruti Preussen som bekant är deltog, sedan förut Fredrik Wilhelm 1I lyckönskat Stanislaus till den vidtagna reformen och erbjudit sitt skydd emot Ryssland! Hvad de kyrkliga förhållandena engår, så är det ett historiskt faktum, att Polen ända till de under den stora allmänna katolska reaktionen af Sigismundarve inkallade jesuiternas inflytande var det mest toleranta land i Eu1opa. Och dessutem måste man taga i betraktande, att Roma kyrka, oaktadt sina många och stora brister, likväl alltid intagit en fast och sjelfständig hållning emot den verldsliga mekiens innehafvare, och att således denna kyrkas barn svårligen kunna känna sig frestade att öfvergå till en kyrka, styrd af en påfve med stöflar och sporrar och hvars prester egentligen ej äro annat än ett slags svartklädda polismän. Polska nationalregeripgen har således med rätta uppstölt såsom resningeos slutliga mål Polens återupprättande sådant det var 1772. Genom att inskränka sig till det 8. k. Kon gress-Polens frigörelse skulle man ej kunna vinna det stora syfte som här borde afses, nemligen för Polen en ostyckad oeh helgjuten pationalitet, för Europa ett bålverk emot det moskovitiska väldet, en den europeiska civilisationens förpost emot Asiens påträngande barbari. Små taflor ur folklifvet af H. Meltzer. Öfversättning från andra norska upplagan. Stociholm Alb. Bonnier. Pris 1 rår 25 öre. Dessa ypperliga teckningar ur det lägre folkets lif utkommo samlade i Kristiania på sommaren 1862. Sedan dess har första samKA FA om JA br IR i KR RR tt AA KR An RR EE ST ENSNISNEISKNNA NAN AA ———