Aftonbladet – 5 februari 1864, sida 3

UtBBe KBUIUT I MHUallllal. fabalttitstaBoitn doktor Karlberg och provincialläkaren dok-j tor Söderbaum, isynnerhet emot den förre, i her väckt harm och ovilja öfver hela landet. Landshöfdingen Sköldebrands ord, ut-! tryck, hela förfarande ha tydligen ej af-i sett doktorerna Karlberg och Söderbaum ji allena. Förnärmelsen riktades mot hela! svenska läkarekären. Och visst är att denna; ej blir kall och likgiltig för den skymf, som blifvit den tillfogad, då en man på frih. I Sköldebrands plats, satt i konungens ställe! att öfve makt och myndighet inom en del: af vårt fädernesland, kastar fram påståendet, att läkaren, den svenske läkaren, är blott; en underordnad person, saknande rättighet i att ens reflektera, endast till för att lyda,! med andra ord, är blott ett själlöst, tankeoch viljelöst verktyg i maktegandes händer. Sädant innebär en förolämpning mut hela läkarekåren, Alla medlemmar deraf äro solidariskt ansvariga för det svenska läkarenamnets anseende; och det lider väl derföre intet tvifvel att de stå som en man, när det gäller försvaret af gemensam, dyrbar egendom. På ett eller annat sätt, förr eller sednare, gifva de nog luft åt sin rättmätiga förtrytelse och tillbakavisa angrepet. Det är för öfrigt hög tid att vederbörande myndigheter komma till en klar och tydlig kunskap om deras förhållande till läkaren, att deras dunkla svärvande uppfattning i detta afseende en gång för alla måtte upp: höra. Det är hög tid att de inse sin hittills temligen ullmänna villfarelse, att läkaren är till snart sagdt endast för att på alla hål! kommenderas, stadsläkar: af borgmä stare och magistrat, lasarettsläkare af direktionen, provineialoch distriktläkare af landsböfdingeembetet, bataljons. och regements: läkare af chefen eller annat militärbefäl. Småtyranner hafva i alla tider varit de vär-; sta; och rätt många maktlystna, så inom det civila som militära ståndet, finnas ty värr ännu i våra dagar inom vårt kära fädernesland, de der hafva stor böjelse att missbrura sitt tillfälliga välde. Det är högtid att låta dem förstå, att läkaren, genom sin ej blott vetenskapliga, utan äfven universella bildning, sina kunskaper, sin själsodling, framför ellt genom utöfniogen af ett yrke, det vackraste och ädlaste i verlden, står ej blott i jemnböjd med hvilken anovdan statens embetsoch tjensteman söm helst, äfven den högst uppsatte, utan är i de flesta fall äfven dessa sednare på andens vägnar i många afseenden öfverlägsen ; att hans förhållande till hvarje annan auktoritet än suhdhetskollegium, hon må nu vara hvilken som helst, är ett koordinerande, ej ett subordinerande. Sådant låter ej hetler tänka sig, så vida man nemwligen her en klar, oförvillad tanke och vill använda den. Huru skali väl e. person, som i läkarens kall är alldeles onvigd, som ej känner obe i den vetenskap, hvars grunder allena han behöft ofte nog ett årtionde aft inhemta och som sedan under hela hans lif blir föremålet för hans oafbrutna forskningar, kunna med skäl gifva honom befallningar och föreskrifter hu han bör hendla, hvad han bör göra eller låta? Hvar och en måtte inse att sådant är en orimlighet, eller, rättare sagdt, en galenskap. Också gör visserligen ingen upplyst och bildad maktegande till en sådan sig skyldig; det blef endast dem förbehållet, son äro den förres motsatser. Men dessås antal är ej så ringa, som man vill föreställa sig och det tyc .es, som nämndåt, på tiden att äfven deras ögon bli, så vidtmöjligt är, öppnade. Vill man betrakta saken urrent moralisk synpunkt, z2om den äfven bör betraktas, her läkaren i utöfningen af sitt kall och sin vetenskapliga verksamhet endast en enda makt att hörsamma och lyda: sin inre röst, sin pligt. De mana honom att, så längt han förmår, lemna hvar och en lidande sitt biständ ; de stå högt öfver hvarje verldslig myndighets ordres och göra dem fullkomligt öfverflödiga. Hvad embetsförrättningar ochi andra officiella värf inom en i statens tjenst varande läkares verkningskrets angår, så stå dessa i förening med, i samband med landshöfdingeembetets eller domaremaktens verksamhet, fullt ut af lika stor och hög vigt och betydelse som deras egna, ingalunda af någon underorduad art; hvarföre också läkaren, i utöfniogen st dem, älldeles icke befinner sig på en i förhållande till dessa embetsverk underordnad punkt. Det har understundom varit ganska svårt för vissa vederbörande att få denna enkla sanning i sing hufvuden; men det är att hoppas äfven från dem en ljusare, med tidens anda mera öfverensstämmande uppattning. Brist på hjerta och känsla kan ingen förebrå värt lands läkare; men en och annan i auktoritet bär rättvist detta klander. Sålt lasarettsoch kurhusdirestionen i Kalmar och dess ordförande: Eller hvad vittnar välj föreskriften att läkaren ej skulle ega rättighet att intaga flera än 5 patienter på sjukhusets lasarettsafdelniog? Fem plotser på lasaretlet för ett län, söm har 220,000 invånare! Osktadt tfjugu platser alltjemt stodo lediga, måste läkaren, som cj önskade något högre! än att följa sitt bjertäs bud, på grund afi direktionens och dess ordförandes beslut j oupphörligt afvisa sjuka ock lidande, som! behöfde hjelp, derigenom blottställande sig för helt och hället oförskyllda förebråelser och andra bittra obebag., — Hvad visar ordj förandens förslag, att ingen sjuk eller sårad skulle få intagas på lasarettet, uten att föret hafva passerat lans kontro!lcrande öga? En invärtes illa sjuk, en svårt skadad, stympad menniska, för hvilken hvarje de bärandes steg eler ristning på båren är en tillökning i plågorna, skulle, sedan hon ändtligen hun nit till lasarettet, för att der 1å litet lugn och rö, genast ånyo bäras ut och traus-! porteras till landskansliet, för att der af bri landshöfdingen besigtigas och 13. behörig tillåtelse att bli intagen, på denna nya färd och återförd underkastad en ny tor.yr! i Att hela beslutet — ty direktionen motsatte i sig intet af sin ordförandes förslager — upp-; häfdes efter en stund, sedan aflasarettsläkaj rens journalannotationer viset sig att han; bandlat både i öfverensstämmelse med di-: rektionens föreskrift och gällande författning, förändrar ej en hårsmån dess fördömlighet i — Hvad visar slutligen direktionens djupt naderdånioa. motilösa. hänna stillatioande !.