Aftonbladet – 3 februari 1864, sida 2

Barnaby i sia bittraste ton. Detta sista slag uttömde helt och hållet Vincenzos krafter, och ban sjönk ned i en stol med ett klagande ljud. Hvarför stänger du in dig?4 fortfor den gamle mannen med en inqvisitors blick. Ge mig litet vatten. Jag svimmar, sade Vincenzo. Barnaby rusade bort efter en mugg tull med vatten, knäböjde vid ynglingens sida för att kunna understödja honom, lät honom dricka ur muggen och badade hans tinningar. Stackars gosse, så blek han ser ut! Nå, nå, det är inte underligt; men det skall bli bra igen inom en handvänning, stackars min gosse! mumlade den gamle mannen för sig sjelf, medan han med högra handen ömt strök det af kalltsvett hopklibbade håret från Vincenzos panna. Tack, tack, jag känner mig nu mycket bättre4, sade Vincenzo. Tag dig ännu en mun vatten sade Barnaby i sin mildaste ton. Det ska göra dig odt. Jag är alldeles bra nu, sade Vincenzo och tog sig ännu en klunk; Stack, min gode vän; jog vet inte hvad det var som-kom åt mig.t Men det gör jag, sade Barnaby med eftertryck. Gör ni? sade Vincenzo bestört. 4Ja, det gör jag; och den gamle mannen tillade med ett halfqväfdt rytande, Sjag känner ålltsammans. Vincenzo sprang upp i ny förskräckelse, grep Barnaby i armen och atropade: tcOm ni gör det, Barnaby, så lofva mig att ingen lefvande själ.. Del Palmetto ska inte ha henne, inföll Barnaby. SLofva mig. (Forts.)