Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 3

j förklarar äfven till någon del den mindre i dödlighet, som utmärker Frankrike framför jandra länder. I detta afseende står det tillbaka endast för England, Skottland, de I skandinaviska länderna och Schweiz. Det förekom nemligen ett dödsfall i England 1856—60, på 46,9 invånare, Sverge 1851—55, F Belgien 1856 — 60, Schweiz 1850 --52, Frankrike 1851-60, Piemont-Italien — 1853, Holland 1850 59, Spanien 1848—351, Bayern 1856 60, Sachsen 1852 —56, i Wiärtemberg —1855—57, ; Preussen 1836—55, I Österrike 1855—58, Ryssland ena i Polen 1850-57, 25,0 Ett förhållande, som hr Legoyt företrädesvis anförer till stöd för sin sats, är den t ansenliga minskningen i antalet ef till krigstjenst odugliga unga män i Frankrike. 1831—35 kssserades af 10,000 rekryter 3642. Deremot kasserades 1856—60 af samma antal blott 2677, och antalet kasserade hade således minskats med nära 1000. Äfven en tillväxt af medel-lifslängden har sedan ett halft århundrade inträdt i Frankrike. Af hundra födda gossebarn funnos vid uppI görandet af konskriptionslistorna 1824 —25 ; blott 58,s2 vid lif, medan under perioden 11855—59 voro vid lif 61,59. Af alla dessa fakta synes framgå, att Frankrikes befolkning i sjelfva verket icke degenererat; likväl har den icke gått så framåt, som den kunde och måste hafva gjort under en period af fred och under en sund stateekonomisk förvaltning. I Die Pjlantze und ihr Leben.: Populäre Vorträge von M. J. Schleiden., Die Sechste verbesserte Auflage. Leipzig, 1864. Åter en ny upplaga af detta förträffliga verk. Och åter nya käppslängar åt detnaturfilosofiska frasmakeriet och fantesteriet, hvars narrverk vetenskapen ej behöfver för att för mängden synas intressant och snillrik. Som bevis anföres Humboldts Ansichten der Natur och Doves föreläsning öfver Berlins klimat, som utan sökta prydnader blifvit så populära. Och dit kan med allt skäl äfven hänföras detta författarens för många kära arbete, hvilket ock, såsom han sjelf tacksamt erkänner, beredt honom en mängd goda menniskors välvilja. Ingen har så gisslat och så blottat ömkligheten af det naturfilosofiska charlartaneriet hos så väl Schelling som Hegel. Att dock Schlei den icke är någon ensidig empirist, inses lätt af en hvar, som tar kännedom om hans verksamhet; och särskildt vittnar derom hans höga uppskattniog af Svedenborg, om hvilken han i siva studier yttrar: tMig vetergen har ingen, före Svedenborg, gitvit en iktig förklariog öfver sinneintrycket och den dermed förbundna föreställninz, särdeles hvad angår synoch hörselorganerna, och dervid så bestämdt antydt förnuftets spontaneitet — en punkt, i hvilken han står framom till och medvår tids flesta fysiologer. 3 nå 45,2 43,0 42,3 38,5 371 36,2 34,9 34,5 ss: Issss SI IS sssIIsDas IRA — Secinecke: Der Grundgedanke des Buches Hiob. Clausthal 1863. Archidiakonus BSeinecke har här med stor lärdom och skarpginnighet framlagt en ny åsigt om Jobs bok, hvilken ban enser ej kunna vara skrilven före babyloniska fångenskapen. Det egentligen nya ligger i påpekvingen huru boken strängt sluter sig till Esaie kap. 40-66. Delitseh och några andra orda blott om vissa talesätt, som finnas bos Esaias och som skulle varit hemtade från Job. Om rätta arten af begge böckernas förhållande till hvarandra får man ej heller hos dem någon utredoing. Traditionen om Uz är blott ett hjernspöke. Ty Job blir i Jeho vaks land välsignad med barn och barnbarn. Beckstein och Marburton ha väl förut antydt, att Job ej utmärkte en person, utan Israels folk. Men Seinecke visar, att under Job visserligen ett kollektivum må förstäs, dock blott den fromma delen af folket, det verkliga Israel. Atven denna tanke är ny. Först genom denna förklaring kan man förstå vissa pluraler, som i boken förekomma. En af de betydligaste upptäckterna torde vara, i att kap. 30 Edomiterna visas vara det folk, som bortstöter Guds tjensares fot. — Moller: Die altlutherische Kirchenlehre von der Taufe. Göttingen 1863. En af de många förträffliga skrifter, som utkommit i följd af den nya, redan aflysta Hannoverska katekesen med sina djeflaafsägelser vid dopet och annat dylikt reaktionärt kram, som vållat så skarp jäsning der i landet. Det torde vara sälleynt att träffa en så klar och elående utredning af dopfrågan. Den lilla skriften förtjenar i flera afseenden en svensk öfversättning — Der Ueberiritt Constantins des Grossen sum Christenthum, von Th. Keim; och Diokletian in seinem Verhältnisse zu den Christen, von Th. Bernhardt; — äro tvenne synnerligen goda historiska efhandlingar, stödda på rikhaltig kännedom af urkunderna och söker kritik. — ÅA. lIilgenfeld: Der Kanon und die Kritik des Neuen Testaments in ihrer geschichlichen Ausbildung und Gestaltung. Halle 1863. Efter Baurs död torde Hilgeafeld kunna anses vara den starkaste kritikeru i vär tid, ehuru ban endast under åtskilliga modifikationer omfattat dennes åsigter, hvilka han till en viss grad alitid bekämpat, hvarföre han icke egeniligen tillhör Tiäbingerskolan. Arbetet sönderfa:ler i tre delar: 1) gamla kyrkans kritik; 2) nyare tidens kritik; 3) samtidens förnämsta stridsfrågor i afseende på bibelkritiken. — En fransk romanförfattare, som har förvärfvat sig ett visst rykte, Amedee Achard, har nyligen utgifvit en roman med titeln Les coups depee De mr de la Guerches, hvars handling börjar i Sverge, under Gustaf den andre Adolfs tid, och slutar med en målning af slaget vid Lätzen och den store svenske hjeltens död. — D. F. Strauss sednare litterära verksamhet, Nyligen har i svenska tidningar den uppgift varit meddelad, att den bekante författaren af Jesu lefverne på sednare tider nedi Så är dock icke förhållandet. Au dd AR 0,