Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 2

— Folkbladet Almuevennen i Kristiania, som i många tusen exemplar gär till den mindre bemedlade landibefolkningen, yttrar i numret för den 16 Jan. om Sverges och Norges ställaing till den danska saken: Här är det nödvändigt för oss att vara med, derest tyskarne gå öfver Eidern, ty liksom denna flod är Danmarks gräns, så! är den äfven Nordens. De tre skandinaviska länderna, Sverge, Norge och Danmark, äro bebodda af en och samma folkstam, och dessa tre länder måste derföre hålla ihop och ej tillåta något främmande folk att plocka bort någon del af dem. Förenade utgöra de med sina 8 millioner inbyggare och sin belägenhet en icke oansenlig makt, men tillåta de att någonting af dem afsöndras, att än en, än en annan del tages bort och lägges till ett annat land, så skall re sten lätt kunna blifva uppslukad af en glupsk och roflysten granne. En sådan möjlighet måste förebyggas, om den än kostar många och stora offer. Tillåtes det väl tyskarne att sätta sig fast i Slesvig, så skall det icke dröja länge förrän de gå vidare och jemväl förtyska de angränsande landsdelarna, Jutland och öarna, och efter en följd at år komma de då kanhända fram med anspråk på dessa liksom nu på Slesvig. Så kommer ordningen till Skåne, den sydligaste delen af Sverge, som förr har tillhört Danmark, hvilket kunde vifva tyskarne anledning att ställa till krångel, såsom de göra öfverallt der de tränga sig in. På andra sidan står Ryssland, med sin lystenhet efter det nordiga Norge, för att 1å hamnar vid Nordsjön. Om de trenne skandinaviska folken icke passa på och hålla ihop, kunna de lätt förora sin frihet och sjelfständighet och dåj komma till att genomgå samma obeskrifI iga lidanden som Polen nu undergår. DerERNST TN NS ONT DR ENN RASET KN SE RN EI AO SIR STEN EES