Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 2

förse sig med kapitaler mot höga procent, blifvit bragta nära ruin, så mycket säkrare som flera af dem lära oskyldigt blifva lidande genom afvikne bankkamreraren Karlsons härifrån staden bedrägliga handlingssätt. Den ekonomiska ställningen på flera ställen i trakten är för öfrigt i hög grad tryckt och utmätningar samt konkurser höra till ordningen för dagen. Föregående årets rika skörd har således icke varit tillräcklig att upphjelpa det finansiella betrycket hos en stor del af allmogen. Spanmålspriserna äro också fortfarande, ehuru de den sednare tiden något stigit, relativt låga. — Lunds Weckoblad yttrar i en ledande artikel bland annat följande: eMåhända skall ock efter någon besin ning den mest hårdnade egoist finna, att skandinaviska stammen ej är större, än att man i tid bör taga vara på hvarje, äfven dess minsta gren. Sverge-Norges nuvarande regering har länge insett denna nödvändighet. Den eger nu, då danska folket hotas af en oeihörd öfvermakt, icke mera än ett val. Måhända skall detta val icke medföra så stora faror, som man från ett visst håll förespeglat. Sverges deltagande med en om ock måttlig, styrka i kriget skall otvifvelaktigt gifva detta en ökad europeisk betydelse och sannolikt em fördelaktig vändning. Preussen är inom sig för svagt till en allvarlig strid. Österrike behöfver större delen af sina trupper i södern. Napoleon och de mot Tysklands stormakter förbittrade smärre staterna synas ölver Rhen räcka hvarandra förtroliga händer. Kejsaren närmar sig redan England, hvilket, sedan kiiget nu blifvit oundvikliet måste uppträda till Danmarks skydd. Dess flotta. och kanske äfven Frankrikes, kunde skydda oss mot östern, ifall från den sidan vore något att befara. — — Det synes 033 nödvändigt, att Sverge icke förspiller en dag, innan det förvissar Danmark om sitt understöd. Det kan låta täska sig, att Danmark, troende sig af alla öfverifvet, beslöte att underkasta sig fiendens ödmjukande fordringar eller åtminstone en konferens under det lumpna Englands presidium. Ingenting vore för Sverge — äfven för vårt framtida anseende hos Danskarne — farligare. All sund politik synes derföre göra rådligt att genast bjuda Dan mark en allians, men på vilkor att Slesvigs fullständiga incorporation skulle följa på det första skottet mot Dannevirke och sedermera ej utan Sverges bifall få upphäfvas. Endast genom ett sådant bestämdt steg kan det tillstånd, som i en komminde fred fastställes, blifva lugnt och lyckligt. Bibehålles det ringaste spår af statsrättlig förbin delse mellan Slesvig och Holstein, skulle! tvistetrögan på nytt kunna när som helst upptagas och Skandinaviens riken blifva nödsakade att lefva på en utmattande krigsfot. Etableras deremot en fallkomlig skilsmessa mellan båda hertigdömena, med tullgräns vid Eidern, skola slesvigarne snart söka alla sina förbindelser mot norden, holsteinarne: sina i Tyskland. Befriade från all oro i södern, kunna vi sedan med all trygghet gå vår framtida utveckling till mötes. Sannolikt måste i en blifvande fred Hol. stein uppoffras fill Augustenborgaren, på det: att Tysklands folk och furstar dock skola anse sig något hafva vunnit. Detta synes. ock öfverensstämma med Napoleons plan, då han kallat Londontraktaten en vanmäktig skapelse. . Deremot är detlångt mer att önska än att hoppas, att grefve Manderströms brillanta förslag om Holsteins neu tralisation skall kunna genomföras. Quivivra verra. RE