Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 2

skarpskyttarnes exercis icke allenäst finna en välbehöflig uppryckning och friskhet för sin kropp, det skulle säkerligen äfven mången gång genom denna brödrakrets inympas någon ädlare och upphöjdare åsigt, än den som under den hvardagliga trånga formen kunde finna insteg, hvarjemte dessa öfningar måste få betraktas såsom utöfvande en motverkan till de eljest måhända eftersökta, icke förädlande nöjena. Regering och ständer hafva genom beslut vid sednaste riksdag, att beväringsskyldig skarpskytt kan vinna befrielse fråh första årets vapenöfningar äfvensom de andra fördelar, som blifva en följd af det vid samma riksdag till understöd för skarpskytteföreningarne beviljade anslag, ådagalagt huru högt de uppskatta och vilja understödja skarpskytteväsendet. Å de framlagda anteckningslistorna antecknade sig härefter öfver 60 personer såsom nya aktiva skarpskyttar, hvarjemte flere personer inträdde sisom passiva. Detta resultat är i och för sig att betrakta såsom särdeles tiilfredsställande, synnerligast som under. de följande dagarne ytterligare anmälningar till: inträde skett, hvarigenom hela kåren snart torde komma att uppgå till 200 man; men vi hafva ännu att anföra en handling, som i ännu högre grad angifver den betydelsefulla. anda, som är rådande inom vår stad för skarpskyttesaken. Vid sammanträdet tillkännagaf nemligen ingeniör Pilo att 3 personer förbundit sig att såsom gäfva till kåren öfverlemna 25 stycken gevär (man har i enlighet med gifvarnes uppgift anledning förmoda att dessa blifva kammarladdningsgevär, om sålunda konstruerade gevär befinnvas tjenliga för skarpskyttarne, hvarom Siockholms skarpskyttebestyrelse från vederbörlig ort begärt utlåtande) , hvarjemte andra personer på stället och på derefter cirkulerande listor antecknade sig likaledes för gåfva af 1 ä 2 gevär hvardera, så att antalet sålunda skänkta gevär uppgår till omkring 40 st. Och ändock hafva förut inom samhället välvilligt gifvits betydliga penningbelopp för samma ändamål. Innan sammanträdet upplöstes utbringades ett Lefve konungen och fäderneslandet! åtföljdt af niofaldigt hurrarop och folksångens afsjungande, — Guldbröllop firades i gåri Göteborg af fabrikören Jens Petter Wahlgren och hans maka, fru Maria Charlotta Wahlgren. — Från Göteborg skrifves: Det torde böra omtala3 såsom. ett faktum af större betydelse, än allmänna resonnementer, att under denna vecka icke mindre än 150 å 160 qvinnor på tillsyningsföreningens. arbetskontor ut bekommit råämnen till spånad och stickning. Flera af dessa hafva redan efter 2 å 3 dagar återkommit med väl utförda arbeten, sedan de derpå offrat nätterna. Den knappa förtjensten har dock varit en räddning i nöden. — Hundskatten i Göteborg uppgick vid terminens slut sistl. lördag till 1480 rdr, erlagde för 296 hundar. Vid samma tid förlidet år utgjorde summan 1695 rdr för 339 st. — I Öresunds-Posten skrifves: Kullens sjöassuransförening har under sistförflutna året lidit stora förluster. Man fruktar att nya redan inträffat. En skonert, från Lerhamn, nästan ny och värderad till c:a 30,000 rår, samt förd af skepparen M. Bengtsson, på väg från Halmstad till England, gick förlorad under stormarne för några månader tillbaka, enär den sedandess ej afhörts. Äfven den vackra briggen Galathea från Göteborg, förd af skepparen Westerberg från Höganäs och på väg till Medelhafvet, har spårlöst förvunnit. — I SundsvallsPosten läses: Er ny förfärlig sjöolycka har träffat ett här hemmahörande fartyg. Skeppet Thor, kapten L. Åberg, afgick härifrån i höst trälastadt till Bristol, och har sedan dess icke afhörts förr än i dessa dagar underrättelse hit ingått att ett kantradt fartyg anträffats utan master och relingar i närheten af Helgoiand, hvarifrån det inbogserats till Cuxhafen. De uppgifter som erhållits om detta fartygs längd och bredd, lastens beskaffenhet och märkena, öfverensstämma beklagligen allt för väl med skeppet Thor och dess last. Det finnes således intet annat antagande än det sorgliga, att fartyget och hela dess be-. sättning, bestående af 16 man, blifvit offer för den förfärliga stormen i början af December. Fartyget, som är assureradt, egdes af hrr Åström, Björk och kapten Åberg (en broder till den omkomne) . — Från Nyköping skrifves i Södermanlands Tidning: Efter en Stockholmstidning omnämndes i n:r 5, att tvenne fartyg, hvaraf det ena destineradt till Nyköping, den 12 Januari inkommit till Härhamra. Vi visste ej då, att det hitväntade fartyget, skonerten Louis de Geer, kapten A. Elfström, redan samma dag inkommit i Oxelösunds hamn, der det nu vid kajen lossat en del af lasten, bestående af tackjern och stenkol från England till Nyköpings bruk. — Saken förtjenar emellertid att omnämnas, om också sent, emedan den bevisar Oxelösundshamnens tillgängighet under vintrar, då alla andra hamnar norr om Kalmar äro stängda af is. KERRA MEEE — I Hernösandsposten skrifves d. 27 Jan. : Något .som knappast i mannaminne inträffat ir, att Ångermanelfven från Nensjö till Rö vait öppen för båtfart till och med natten emelan den 16 och 17 dennes, då den först började ägga is och är nu farbar med åkdon. De rekande, som passerat norrut eller emellan Weda och Hornöv och tvertom, hafva denna vinter till ullo fått känna obehaget af att hufvudvägen vorrut skall hafva denna riktning och ej gå öfer Sandö och Från3 eller, ännu bättre, Strömmo stället för Frånö, eller närmaste by till jandö. — I Norrköpings Tidningar läses: Bland Stockholmsfallissementerna under krien 1857 väckte firman Johns komp:s fall särleles uppmärksamhet, i anledning af detta boags stora hypoteksoch statslånstransaktioner ch såsom förläggare för Nyköpings mekaniska erkstad samt dessutom delegare i Nyqvarns appersbruk, Landskrona sockerbruk m. m Vi afva nu hört att berörde bolags kreditorer blifit förnöjde och kunna specielt uppgifva att de nindre fordringsegarne här i staden blifvit till ullo godtgjorda. — Under tabrik: ?En hel sockef i missredit? läses i Helsingborgs-Posten: Det berättas att vid en i dessa dagar här i rten hållen vedauktion auktionsförrättaren före uktionens början jemte offentligt förkunnande f auktionsvilkoren tillika tillkännagaf att en hel, nellan 25—30 hela mantal utgörande sockens nvånare, utan undantag, icke kunde beviljas et 14 dagars anståndet med betalning för gjorda rop. I samma socken funnos för icke så ånga år sedan personer. hvilka ansågos ega