Aftonbladet – 2 februari 1864, sida 1

PEETER ESS NE ROOT SOME NE EEE ST STOCKHOLM den 2 Febr. Tärniogen är nu kastad. Fiendtligbeterna mot Danmark hafva tagit sin början. Preussare och österrikare ha ryckt in öfver den slesvigska gränsen och blod harredan flutit. — Eiderfloden och, längre åt öster, Eiderkanalen utgöra som bekant gränsen mellan Slesvig och Holstein, d. v. s. mellan Danmark och Tyskland. Men detta vattendrags obbt tydliga bredd och dess låga stränder erbjuda ingen strategiskt gynnsam och hållbar unkt emot en anryckande fiende; isynnerhet då den största och hufvudsakliga delen af Rendsburgs fästningsverk, såsom liggande på den hbolsteinska siden, redan befinner sig i tyekarnes händer. Det är först vid den tre mil nordligare belägna Dannevirkepositionen, som en för försvaret gynnsam terräng förefinnes och hvarest danskarne ärna bjuda sina fiender spetsen. Med anledning häraf hade den ringa styrka af observationstrupper, som voro förlagda på några ställen vid Eidern, blifvit dragen tillbaka, för att icke falla i fiendens händer, då ban ryckte ia öfver gränsen. En dast i Kronverket vid Rendsburg qvarlemnades en liten fältvakt, för att lossa några skott mot de anryckande tyska trupperna och derigenom konstatera, att de företagit Jen fiendtlig invasion och börjat kriget. Det synes af de föregående underrättelserna, att det måste hafva varit österrikare, som på denna punkt gått öfver gränsen. Man saknar ännu, då vi skrifva detta, närmare detaljer i afseende på deras invasion, och känner ej, huruvida de tills vidare endast besatt Kronverket eller med någon styrka ryckt något mera uppåt i Syd-Slesvig. Preussarne åter, som samlat och ordnat sig i Kiel, ha derifrån marscherat mot norr, vid Sachsdorf gått öfver FEiderksnalen, derifrån följt den stora kungsvägen och genom den stora kyrkobyn och marknadsplatsen Gettort anryckt mot och besatt staden Eckeroförde. Det var först då de närmade sig denna stad, som preussiska trupperna rönte ett motstånd. De blefvo nemligen beskjutna af några i Eckernfördefjorden liggande danska ång-kanonbätar, hvilka dock sedermera drogo sig något tillbaka, för att icke i den smala fjorden dela det öde, som genom ett sammanträffande af många vidriga omständigheter den 5 April 1849 drabbade linieskeppet Christian VIII och fregatten Gefion. Förmodligen komma preussiska förtrupperna att 1 Eckernförde taga sig en eller I annan rastedag, för att den preussiska styrkan skall hiona ordna och koncentrera sig och sätta sig i samband med de mera vestligt anryckande österrikarne, innan de samfäldt storma an mot Dannevirkepositionen. Emellertid är det ganska betecknande för tillförlitligheten af de preussiska förklaringerne och förevändningarne när man erfar, att det lilla tyska agitationskotteri, som finnes i hvar och en af de sydelesvigska städerna och köpingarne, under skydd af de preussiska bajonetterna redan får börja att terrorisera de lojala medborgarne och utropa augustenborgaren såsom hertig. Då nu det faktum inträffat och är konslateradt, som vår regering under åratal inför Europa förklarat inuebära faror för hela norden och som står i strid mot traktater, hvilka vår regering undertecknat, nemligen en väpnad tysk invasion i Slesvig, så torde man kunna motse att redan i afton få i det of: ficiella bladet läsa den protest vår regering eäkerligen redan afgifvit emot denna rättskränkning. medan den ännu blott var tillämnad, samt något slags förklaring öfver de mått och steg regeringen i första hand ärnar vidtaga, då densamma nu blifvit satt i verket. ———LLL