Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 2

kapital och ränta — så minutiös och cmständlig som om den varit bestämd för en den mest punktliga och kinkiga af hans arrendatorer; i stället för hans egen och hans faders trognaste tjenare och vän, Detta allt gjordes uti vredesmod och innan den ringaste reaktion bade inträdt i hans känslor, såsom lätt kunde märkas af detskarpa stig in!4, hvarmed han besvarade en knackning på dörren. Det var Vincenzo eom begärde inträde och som nu visade sig med ett helt förvirradt utseende. eKommer du för att hemta penningarne? frågade herr advokaten i den bittraste ton han kunde åstadkomma. SAck, signor Avvocato, huru kunde ninåonsin tro detta om mig?4 sade Vincenzo, först nästan med förebråelse i sin röst, men sedan i en rörd och bevekande ton. För Guds skull, min ädle välgörare, tro inte att jag är särre än jag är; aldrig förr än pu har jag haft ens den mest aflägsna aning om Barnabys öfverdådiga plan i afseende på mig, det svär jag vid Gud. Jag fick först för ett ögonblick sedan höra talas derom, och jag skyndade genast till er för att afsäga mig all andel deruti — all tanke på alt begagna mig deraf — och för att en gång för alla förklara att jag fullt och utan alla vilkor känner mig nöjd och belåten med hvad ni bestämmer för mig, Fråga no amsell Rosa om jag inte alltid sagt detsamma; det mest lofvande anbud skulle inte utgöra någon frestelse för mig, om det inte kom från er. Jag vill inte stå i tacksamhetsskuld hos någon annan än er; från er band vill jag med tacksamhet emottaga hvad som helst. Tro mig på mina ord, ty det är mitt fullaste allvar Herr atlvokaten insåg att så var, kände