liga, att alla fönster kring afrättsplatsen voro stängda med luckor eller hade gardinerna nedfällda, eåsom bruket är när ansedda personer begrafvas. Ej mindre märkligt var att sa.utliga värdshusvärdar och krögare ha de stängt sina !okaler. Från alla håll höj des ur den församlade folkmassan röster, som ropade till Wright: Gud beskydde dig ! Gud förlåte dig!4 Gud välsigne dig! När bödeln betäckte offrets ansigte med dödsmössan, hördes så förfärliga skrik och hvisslingar, att myndigheterna kände ett ögonblicks ängslan. Plötsligt tystnade hvisslingarne, och ur tio tusen bröst förvummos ropen: Det är skam: Det är vanära! Det är juridiskt mord! Hvar är Townley?4 Och öfver dessa rop skallade : Bort med dödsstraffet! Delinqventen helsade folkmassan ända till det ögontlick, då brädet sänktes. under hans fötter. Omedelbart efter afrättningen såg man arbetare stiga upp i fönsterfördjupningar och tillkännagifva för folket, att möten skola anordnas för att protestera mot sir George Greys uppförande och bes ära fullständigt upphäfvande af dödsstrafen. Invid schavotten uppslogs ett plakat med orden: XHögtidlig protest mot Wrights afrättning!4 Wright var öfverbevisad och hade bekänt, men påstod intill sista ögonblicket, att hans handling skett till nödvärn för eget lif. Huru dermed förhåller sig måste lemnas derhän. Men om en afrättning, i stället för att såsom förr följas med grymt intresse och ohyggligt jubel, hädanefter framkallar ännu en sädan scen som den ofvan skildrade, blifva dödsstraffen i England en omöjhghet.