Aftonbladet – 23 januari 1864, sida 2

ingens hela politik i denna fråga, någonin tviflat. Frågan har blott varit om det ätta ögonblicket för vårt aktiva uppträ lande, och flera tecken antyda att detta nunera ej är aflägset.? Tidskrift för Sverges allmoge, utgifven af Samuel Ödman, yttrar i det nu utkomna anIra häftet ef innevarande årgång följande ned afseende på den politiska ställningen och de olika meningar som blifvit uttalade rörande vår ställning till den danska fråvan i 1 denna tvist, likasom i de flesta andra, ligger som vanligt sanningen i midten. Det är pemligen sannt, att om: irågan gällde blott Holstein, som är ett tyskt hertigdöme, så borde Sverge aldrig röra ett finger derför. Det borde tvärtom, om det kunde, för lugnets bevarande i norden, söka medverka till Holsteins everldeliga utmönstring ur den s. k. danska helstaten. Men nu gäller frågan lika mycket och ännu mera Slesvig, som är en dansk provins, hvars frånskiljande från Danmark skulle undergräfva detta rikes oberoende och öppna fältet ännu mera för Tysklands intriger och förstoringsbegär. Ifrån denpa synpunkt betraktad, får den slesvig-holsteiaska frågan ett helt annat utseende. Det innersta moiivet för Tysklands agitation i denna sax är alt åtkomma de slesvigska sjöhamnarne (sjeli eger det inga sådana af värde), för alt derigenom bilda en stor sjömakt i norden. Blir Tyskland en sådan sjömakt, så är det förr eller sednare slut med Danmarks oberoende, ja, man kan tryggt påstå, att det då snart skulle upphöra att vara ett sjelfständigt rike, utan snart blifva ett offer tör Tysklands maktlystnad. Men upphör Danmark att vara ett sjelfständigt rike, och kommer till följd deraf Tyskland att beherrska Bältena och Sundet, tror man då icke, att äfven Sverges sjelfständighet skall komma att stå på spel, inklämdt som det då blir emellan Tyskland å ena sidan och Rysslaud å den andra? Har man förglömt det delningstraktat, som under en förfluten tid ett par gånger varit på väg att gå i verkställighe.? Men om redan det lilla Danmark, (då vår fiende, numera vår vän och naturligaste bundsförvandt) i en förfluten tid kunnat med Ryssland göra ett dylikt aftsl, huru mycket lättare bör ieke en sådan delningsplan i en framtid kunna sättas i verket af ett mäktigt Tyskland, som redan beherrskade Sundet, i för ening med vår oförsonlige fiende Ryssland, som blott torde afvakta något gynnsamt tillälle för att kasta sig öfver oss som en gam öfver sitt rof? Att en framtida fara således äfven för Sverge är för handen, derest Sles vig blefve eröfradt af Tyskland, är alldeles obestridligt. Men om en fira är för handen, bör den väl förekommas, medan tid och möjlighet dertill förefinnes.