Aftonbladet – 23 januari 1864, sida 1

1, VBR CJ MAGE. UGEJG LEV URBTER UD Monrad, i de ord, med hvilka han behandlade finanslagen, utan denne minister hade i förra veckan församlat hos sig en mängd riksdagsmän, innan riksdagen ännu sammanträdt, för att erfara deras åsigt om en möjligen blifvande provisorisk lag angående det nya statslånet, och det visade sig redan här, att Monrad hos en grupp — man skall kanske kalla den den doktrinära — skall möta ett icke ringa motstånd; man kan icke förlåta honom, att han åtog sig att bilda ett nytt kabinett. Men hvad det nu kommer an på är, huru det står till vid Dannevirke, och vi måste säga, alt det står väl till. Vi ha en härså stor och stark och säker, att Danmark icke haft någon sådan förr, käcka soldater och väl utbildadt befäl. Det är obestridligt, att ehuru erlarenheten för 15 år sedan i hög grad kommer oss till nytta, fiones dock många brister i afseende å intendenturen; våra krigare, som ha förposttjenstgöring vid Dannevirke, fara illa af kölden, till följd af att man ej varit betänkt på att sörja för nattqvarter och baracker, och den kost, de fått för eina penningar, bar ofta varit torftig; men nu få de naturaförplägning, bristerna för förpostvakterna skola undanrödjas, och fruntimmerskomitåer i hela landet samt nu äfven i brödraländerna skynda sig ett skicka till dem filtar, tröjor och strumpor, under det att andra skicka dem tobek och andra uppmuntringar. Och sinnesstämningen — den är förträfflig; fryser man, så gläder man sig åt att Sachsarne midt emot frysa mycket värre. ?Låt dem blott komma?, säger soldaten, ?någon af dem skall nog fi I bita i gräset, och det antages också såsom alldeles säkert af sakkunniga ingeniörer, att först och främst måste tyskarne sända en här på mer än 100,000 man, och dernäst måste de uppoffra 20—30,000 man, om de skola taga Dannevirkeställningen, om vi för I resten göra vår pligt, och det skola vi göra. Och derefter skulle den danska hären ändå så der temligen oskadad kunna draga sig tillbaka till de nordligare ställningarna. Att fördröja krigeis början till våren har ansetts vara mycket önskvärdt; men det ser ut, som om man ej längre kunde vänta sig det. Nå väl, härför gifver man icke saken förlorad eller mister det goda humöret; ehuru naturen tyckes vara något emot oss, måste vi trösta oss med att kölden biter lika skarpt j våra motståndare som oss sjelfva, och hvad Sliens tillfrysning beträffar, så arbetas det au med full kraft på alt skära en bred ränna Ji isen. Här i Köpenhamn har man äfven känving af krigstiden, ty förstärkningen samlas här, och borgarne ha fått en högst ovanlig inqvartering; en person har för sina stora handelslokalers skull fått 240 men på sin del; studentföreningen her i sitt nya hus fatt 27 man — der äro de välkomna gäster — och föreningens medlemmar ha haft brådt om med att förse huset med sängkläder, filtar och Jakan, hvarmed man icke är så väl försedd i hvardagslag, emedan man ej behöfver sådant. Rekryters inexercerande, förstärkningens inöfvande och officerarnes utbildning gå hand i hand; det är naturligt, att då det är en så ovanligt stor styrka, som står under vapen, är det icke så ringa brist på officerare; reservofficersskolorna äro der före i full verksamhet, och sedan kriget fortfarit en tid, skola många officerare erhållas genom avancement; det är säledes intet tviivel underkastadt, att den s. k. köpenhamnska bataljonen efter någon krigsöfning skall prestera många ypperliga och oförsagda officerare. Landthären tror jag icke saknar läkare, men för flottan är det någon brist i detta hänseende; ni torde ha sett, att läkare från brödrarikena blifvit inbjudna att anmäla sig till tjenstgöring. — Såsom ni hör och finner, har man godt mod att slåss och hålla ut; vi äro icke på långt när så oroliga då vi tänka på kriget som på den fred, hvilken skall följa efter det; fredssluten ha i alla tider varit Danmarks svagaste sida. Men låtom oss först kriga, innan vi tala om freden! Det enda, som nu skalle kunna förhindra kriget, skulle vara, att konungariket Sachsen och de öfriga förbundsmedlemmarne af småkrypets rang ville sätta sig emot Österrike och Preussen, samt latt dessa länder derefter äte upp hvarandra inbördes, likasom hvalfiskarne, så att endast stjertarne bletve qvar; men de små hun: darne bitas visst icke, de bara skälla! Den 11 Januari samlades riksdagen änyo; d dagen derpå var den på middag hos ko: nungen. Väl sade icke konung Kristian IX såsom fordom konung Fredrik VII: Jag vill ieke låta Tyskarne trampa mig på tårna, men han talade dock varmt och väl om kriet för Danmarks -— och kronans rätt, och fans tal tycktes ha väckt genklang och god dsinnesstämning hos riksdagens medlemmar, Bland de lagar, som blifvit framlagda för riksdagen, vill jag främst nämna finanslagen. Den beräknar en inkomst för det löpande året af 9,444,000 rbdr för konungarikets särskilda angelägenheter, och en utgift af 6,969,521 rbdr för de särskilda angelägenheterna, men dertill kommer kooungarikets bidrag till de gemensamma angelägenheterna, och detta blir till på köpet dsennolikt icke så litet. Konungarikets reservfond utgör AV, millioner. Bland utgifterna befinna sig 3 millioner i obligationer Itill fyeovska och jutländska jernbanorna. Justitiestatsministern har i år ånyo framlagt förslaget om införande af jurysystemet, förslag till en ny indelning af kopungarikets domstolsdistrikter samt förslag till omorganisering at landtpolisen. Det är icke Theiler i år stor sannolikhet för, att dessa vigligt lagar skola gå igenom; måhända Isekola de i är gå öfver från folketinget; men så omfattande och vigtiga de än äro, är det onekligen också godt, att uppmärksamheten i tid ledes på dem och att kännedomen om dem förberedes, på det att riksdagens flesta medlemmar icke utan all känneIdom om saken må besluta lagar -af.så stor svårighet som dessa. Från inrikesministern framkommer äfven ett gammalt lagförslag, som jag förr omnämnt, nemligen förslaget. om en öfverordnad kommunalstyrelse, hvari landt och stadsstyrelserna förenas: På det kyrkliga. området har af J. A; Hansen m.fl; Är RA 0 AN