Aftonbladet – 22 januari 1864, sida 2

så mycket ruter i pojken. Allt detta behöll han emel!ertid för sig sjelf och sade endast helt likgiltigt: eNå ja, låt honom göra det — han har på sednare tiden varit så maklig och trög, att en liten kroppsöfning inte kan göra hovom annat än godt; det räcker inte länge; vi känna alla ordspråket om halmlågan. tMen det ser så besynnerligt och opassande ut, sade Rosa, att din gudson, som helt nyss bar en prests drägt, står och gräfver och dikar tillsammans med simpla arbetare, utan att du blandar dig deruti-? Nå, gudbevars, då man hör dig, skulle man kunpva tro att han är en förklädd prins. Kanske du vill ett jag skall gå och föra honom tillbaka under en baldakin? Den ena dagen följde på den andra, och lågan fortfor att brinna, ehuru den var af halm. Vincenzo var vid dagens inbrott på ort och ställe med de andra fältarbetarne och handterade raskt och villigt hacka och spade hela dagen i ända med undantag af de hvilostunder han behöfde taga sig, hvarunder han berättade historier för de andra och förklarade dem krigets anledning och slutliga syftemål. Hans diet var densamma som hans kamraters, och ingenting sunde förmå honom att emottaga de äckerheter, som Rosa doagligen bar till nonom, såvida hon ej fick utdela dem bland de andra. Etter en veckas förlopp var han brun som en tattare och mager som en gräs. hoppa, men frisk och sund samt vid ett förräffligt lynne — hvilket sednare just icke var fallet med invånarne i palatset. Rosa var butter och sur, isynnerhet mot sin far; och så var äfven Barnaby, som helt och hållet hade upphört att kännas vid sin herre och husbonde. Hvad denne sednare angick, å visste han knappast sjelf hvad han ville,