Aftonbladet – 21 januari 1864, sida 3

mina känslor, är jag dock inte rätt säker... om jag inte i detta :fall borde... för hans eget bästa... använda något af den fader liga myudighet som blifvit mig antörtrodd,? Talarens ifriga blick sökte förgäfves ati i den lysenandes orör:iga anletsdrag fiona er lösning af det tvifvel han sålunda hade fram. ställt. Intendenten var en alltför samvets. grann och verkligt liberal man, för att ge nom ord eller tecken i ringaste mån under stödja uppotfrandet uf en stackara faderock moderlös gosse. Nå, ni säger ingenting?4 utropade slut ligen herr advokaten. Min bäste vän, i fall jag skulle yttra mig i detta ämne, vore det ej för att råda erat använda er myndighet till genomdrifvandt af ett motvilligt. samtycke ull något son strider mot ynglingens känslor. Resonert med honom; varna och öfvertala hönonmr tt? mycket ni kan; men begagna inte någo slags tvång. min sida skall jag sondert biskopen och förvissa mig om på hvilka vil kor gossen kan få komina tillbaka, ifall hat skulle finnas villig att göra det. Allt dett: gör jag naturligtvis likasom på eget beväg utan något slags uppdrag från er sida; så att ni, ifall det inte skulle lyckas er att öf vertela er unga skyddsling, eger fullkomlig fria händer att handla äsom ni finner fö godt. Herr advokaten gick villigt in på dett förslag, och de båda vännerna kommo öf verens. om att ej ett enda ord skulle säga: till Vincenzo om. seminariet förr än inten denten: hade talat vid biskopen. Vincenzo hade från första början haft er förkänsla af att Vincenras förlust skulle åter falla på bonom, och den förlägenhet her upptäckte. i herr advokatens blickar och sät mot honom efter besöket i Ibella styrkte