Aftonbladet – 21 januari 1864, sida 3

mada, understödd af biskopen, kapitlet och hela deras svans, De komma att tussa hela socken på mig; ja, ni skall få se att de komma att göra det. tJag har redan en gång förut rådt er att göra upp saken med rektorn4, sade intendenten; och jag säger ännu en gån att ni bör göra det medan det står er til buds. Göra upp, och göra upp, brummade herr advokaten; det är lättare sagdt än gjordt. Huru kan jag veta om han för sin del vill göra upp den? 4 Vill ni anförtro saken åt mig? sade intendenten. Jag ämnar mig en af dagarse till biskopen i affärer; vill ni uppdrsga åt mig att underteckna en fredstraktat på följande vilkor: återtagandet af det förtretliga brefvet till rektorn, fullständig amnesti och ett ovilkorligt återupptagande af er skyddsling uti seminsriet? År ni nöjd med det?4 Ja, för min egen del skulle jag vara fullt nöjd dermed5, sade herr advokaten; men pojken, se deri ligger just knuten, den dumma pojken vill inte på några vilkor tillbaka till seminariet.4 Ja i sådant fall...4 sade intendenten och afslöt meningen med en axelryckning och en förlängning af underläppen, som lika väl som ord sade, finnes det ingenting att göra.s Herr advokaten, som: önskade arbeta sig upp till en paroxysm af vrede, fortfor sålunda: sOch efter allt hvad jag gjort för honom, är detta den tack jag skördar; ja, mot sin egen fars vilja sätter den der näsvisa junkern sina hallsstarriga nycker. Det tycks som om alla menniskor gin vilja fram. utom jag. Jag skulle jöst vilja veta hvara! ban ämnar lefva, ty han eger inte ett öre: Huro mycket än allt slags tvång strider mot