Aftonbladet – 21 januari 1864, sida 3

Då nu intresset måste vara högligen riktadt på Englands tillgöranden, om det skall vilja uppträda aktivt eller icke, redan i den pärmaste tiden, torde det vara skäl, att här meddela nämnde skrifvelse, hvars innebåll är detta: Under diskussionen om de orsaker, som föranledde Krimkriget och derigenom den första allvarliga brytning, som någonsin egt rum mellan England oc Ryssland, bar den britiska regeringen ofta, och det till och med af engelska författare, blifvit tadlad, derföre att hon icke genast under stridens första stadium ut:alat sig med behörig fasthet, hvilket sannolikt varit orsaken tiil att kejsar Nicolaus blifvit stärkt i öfvertygelsen om, att England icke ville för Turkiets skull och i förbund med Frankrike börja något krig mot honom. Utgången visade, att han misstagit sig i denna förutsättning och på oriktigt sätt uitydt Englands hofsamhet samt dess gradvisa uppträdande. Jag erinrar om denna händelse, emedan det, efter hvad jag ser, ej är ringa fara för att de fredliga förhållandena mellan Tyskland och England för närvarande hotas af ett liknande missföretånd. Uti många af den tyska pressens Organer upprepas samma språk som man år 1853 förde i Petersburg: Enogland villicke föra krig?; lord Russells depescher äro ingenting annat än makulatur?; — det britiska bolfvet skall aldrig samtycka till ett krig med Tyskland o. 8. v. Att England endast högst ogerna störtar sig i krig och isynnerhet ogerna griper till vapen mot en nation, som vi tycka om och värdera är fullkomligt sannt. England vill göra allt möjligt, för att undvika kriget, blott icke en sak. Det är oss fullkomligt likgiltigt, om den ene elier den andre hertigen regerar i Slesvig eller i Holstein; hvad eom deremot icke är likgiltigt för Eogland, utan tvärtom för detsamma af högsta vigt, det är att ett högtidligt europeiskt fördrag upprätthålles, genom hvilket en stor territorialgrundsats, neml!igen staten Danmarks integritet, med öfverlagdt mod erkänts af samtliga stormakterna och Sverge. England och den engelska regeringen känna sig öfvertygade om, att då 1852 års fördrag väl blifvit med våld tillintetgjordt, skall det öfverhufvud taget icke mera existera något fördrag, hvarpå man kan bygga. Det skall då vara slut med all folkrätt, och de högtidliga aktstycken, som reglera territoriernas fördelning i Europa, skulle endast vara bindande, så länge det funnes tillräcklig makt att upprätthålla dem. Detta och ingenting annat är grunden och orsaken till den i detta hänseende af Kogland följda politik, med hvilken hvarken är förenad lidelse eller upphetsning i afseende på stridens egentliga föremål. Englaod skall icke spela någon annan roll än en polisbetjents, som icke sjelf är part i en tvist, hvartill ban är vittne, men vill förbindra de båda motståndarne från att komma i lufven på hvarandra: ?Så som sakerna nu en gång stå, tror jeg mig emellertid kunne försäkra eder, att den britiska regeringen icke skall rygga tillbaka för ett direkt envändande af sin makt, om detta skulle bli ovilkorligen nödvändigt. De åtgärder, hon förbereder, förberedas likväl endast gradvis efter hand, såsom fallet var med förberedelsen till Krimkriget, och på hvarje särskildt stadium ef vårt framåtskridande skola vi stanna och ånyo söka att genom diplomatiska medel afvärja katastrofen. Den af 5 pansarfregatter och tvenne tinieskepp bestående kanalflottan, hade utskickats på en tur till Azoriska öarne. Dessa fartyg äro nu hemkallade och skola inom kort stå till amiralitetets förfogsnide. Så som dessa fartyg äro byggda, och med den svåra kalibern i derus artilleri, skall ett enda af dem vara tillräckligt, att på en gifven punkt ersätta en hel flotta af den gamla Konstruktiooen. Om det nuvarande sakernas tillstånd utpräglar sig tydligare och får ett mera hotande utseende, skall en del af deana flotta sannolikt segla till Helgoland, hvars nuvarande guvernör, kapt. Marse, är en ung sjöofficer som utmärkte sig vid landstigningen på Krim. Hvilken ställning fartygen skola intaga, skall naturligtvis bero på om kölden kommer att fortfara eller icke. I London är det i dag töväder, och termometern visar 7 grader öfver fryspunkten. Utan tvifvel är det till en början endast fråga om en demonstration, och om de tyska makterna samtycka till att bringa saken inför en konferens af de makter, gom undertecknat 1852 ärs fördrag kan den ännu på fredlig väg utjemnas. Men fastän England endast motsträfvigt företager en sådan demonstration, skall det dock svårligen göra någon retograd rörelse och lika litet inläta sig på någon lösning, som icke har till basis det fullständiga erkännandet af den danska kronans rättigheter. ij