Aftonbladet – 21 januari 1864, sida 3

VURBERS PEVVECRTIUVUSSLURIRS BN. eder Ån visniogar på framtida olyckor betydligt både i intresse och effekt. Underrättelser från Danmark. Från Slesvig skrifves den 14 dennes: Ehuru starkt de tyska tidningarne än skrika att det är omöjligt att upp-isa Slien, så skall det nu ändå ske. Arbetet är visserligen förenadt med mycken ansträngning och kostnad, men att döma af hvad som hittills är gjordt visar det sig ingalunda vara oöfvervinneligt. 80 fiskare,halfva tiden biträdda af ungefär lika många soldater, hafva sedan den 11 dennes upphuggit en 25 fot bred ränna (hvilken i dag skall rensas från den nybildade isen) frän Ör till yttersta spetsen af Maageön, hvilket är en sträcka af omkring 1800 fot. I går började man uppisningen vid Fartorp, och hädanetter skall oafbrutet arbetas på två ställen. När rännan blir färdig till Missunde, hvarest vattnet ännu är öppet, lärer man ämna låta en ångbät oupphörligt gå fram och tillbaka för att hindra tillfrysniogen. De upphuggna isstyckena dragas, så vidt möjligt är, upp på isen och läggas på rännans södra sida för att än mera försvåra fiendens öfvergång. Sedan i förgår har man uppisat i Reidedalen på samma sätt som på Slien. Soldaterna tycka mycket mer om detta arbete än att arbeta på skansarna, och isningen försiggår under skämt och munterhet. Hvar fiskare får 2 rdr 66 öre i dagspenning. Från Slesvig meddelar 4Hamb. Nachr.4 under den 15 dennes, att Slien hvimlar af arbetare, hvilka äro sysselsatta med att Upphugga isen. Kanalen, som upphugges, skall ha en bredd af 32 fot, och arbetet säges kosta 2000 rgsdlr om dagen. Det lärer vara svårt att hålla kanalen öppen. Den augustenborgska pretendenten lärer bland annat ämna i sina lyckliga hertigdömen införa en dschleswig-holsteinskå orden, att i brist på annat belöna sina trogrna undersåter med. Orden lärer skola få namnet Gerbard den stores ordenX, och moTallen dertill säges redan vara färdig i Berin. Enligt ett bref från Rendsborg till Alt. Merk.4, hade danske kommendanten i kronverket, öfverste Bälow, och sachsiske befälhafvaren Bornberg den 13 dennes hos den sistoämnde ett samtal, om hvars innehåll och resultat dock ännu intet blifvit bekant. Tidningen The Daily Telegraph4 håller en korrespondent i Holstein, hvilken med delat en mycket utförlig berättelse om hergens intåg och hyllning i Kiel. Korrespondenten försäkrar, att han hemtar alla sina underrättelser ur tillförlitligaste källat, och men bör således ej beller betvifla riktigheten af hvad han har att förtälja om den stora ångest, hvari pretendenten och hans följeslagare sväfvade för, att kuppen skulle misslyckas. De voro nemligen gripna af en dubbel fruktan: för österrikarne i Altona och för danskarne; men ångsten för danskarne var störst. Dessa stodo på andra sidan af vattnet, på knappt en mils afstånd; det skulle ha varit en lätt sak för dem att under natten hafva öfversändt ett detaschement till Kiel och tagit hertigen till fånga. Dessutom låg en dansk fregatt för ankar endast ett kort stycke från hamnen. Den hade lika lätt kunnat utsända bemannade båtar, manskapet kunde ha ryckt hertigen ur sängen i hotellet, fört honom ombord på krigeskeppet och derifrån till Köpenbamn. Faran hotade således från två, ja tre båll och man var mycket orolig för natten. Man mäste alltså vidtaga säkerhetsåtgärder, och dessa bestodo, enligt den engelska tidningens referent, at följande: DH CVeteranerna från 1848—51, hvilka skulle agera lifgarde i ho tellet; 2) Turnare, hvilka skulle bevaka den del af staden, som låg närmast sjön, äfvensom vägarne från kanalen mellan begze hertigdömena; och 3) Sjömän, hvilka hela natten igenom skulle ro små bätar fram och tillbaka i hamnen. Dessutom skulle ett hannoveranskt kavalleriregemente hålla vakt längre uppåt landet och patrullera på vägarne vid slesvigska gränsen.4 Frampå natten steg fruktan. Det rykte gick, att) .danskarne afskurit telegrafträdarne, för att kunna taga prinsen, utan att underrättelse derom skulle kunna iramkomma till Hamburg. Emellertid sapp man undan med förskräckelsen, Soch så siutadesX, säger korrespondenten, Xen dag, hvilken, såsom holsteinarne mena, skall för evigt förbli -.minnesvärd i deras lands historia.X Konungen ef Preussen har, sedan representantkammaren vägrat bemyndiga den uu varande ministåren att upptsaga något krigslån, i sitt eget namn kontraherat ett sådant lån med några bankirer i Berlin. En korrespondent från London — vanligen särdeles väl underrättad — lemnar i Augsburger Allgem. Zeit.? en märklig berättelse om engelska regeringens hela ställning till den dansk-tyska tvistens utveckling. ——— on honom i denna ötvertygelse. Ynglingen! kunde hafva hållit sitt hufvud på att frågan ) hans återinträdande i seminariet hade :