Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 2

lägges äfven deraf att professor Arrhenii efterträdare på platsen, löjtnant vy. Post, icke uthärdade der mer än, om vi minnas rätt, ett år, hvarefter den interimistiskt mottogs af ordinarie läraren i kemi, magister Bergstrand, hvilken dock icke lärer varit hugad att till föreståndare blifva befordrad. Föres åndarens ställning är också i hög grad prekär. Under det att nämnde befattning vid Alnarpinstitutet på dervarande styrelses förslag tillsättes af K. M:t och föreståndaren der icke kan skiljas från sin befattning utan förmedelst K. M:ts beslut, på styrelsens fram ställning, tilloch afsättes föreståndaren vid Ultuna af dess styrelse omedelbart, — en rättighet, som nämnde styrelse ihärdigt vili och som regeringen låtit densamma bibehålla. Icke ens den ändamålsenliga åtgärden har sistoämnde styrelse kunnat förmå sig till att offentliggöra då platsen varit ledig och uppmana lämpliga personer att söka densamma. Men i hvad sålunda kan an märkas mot styrelsen har föreståndaren uppenbert ingen skuld, och det vore derföre mer än illa för en vigtig läroanstalt, på hvilken staten gjort så stora uppoffringar, i fall den nu utnämnde föreståndaren icke med välvilja skulle mottagas vid institutet, der samtlige funktionärernas bemödande bör vara att genom enig samverkan befordra syftemålet med läroanstaiten. — Natten till den 16 har Rydebäcks stora bränneri i Skåno nedbrunnit, hvarvid omkring 300 tunnor säd blefvo lågornas rof Olyckan uppkom genom oförsigtighet vid torkning af linfrö. — Rörande protektionist-agitationen i landsorten meddelar Handelstidningen följande ut drag ur ett enskildt bref från Jönköpingstrakten, dateradt den 14 dennes: ——— Intet nytt här mer än protektionistlistor, som grassera här på orten till påskrift. Men bönderna vilja ej bita på den kroken, och jag fruktår att herremännen göra sig fåfäng möda; de vilja hafva tull på spannmål och andra lifsförnödenheter, men bönderna begripa särdeles väl, att det är egentligen de fattigare, som komma att sitta emellan på affären, och de vilja ej skrifva på. En lista, som var här i socknen uti förra veckan, fick ej mera än fyra eller fem påskrifter och alla af de förmögnare, — Charing-Cross-jernvägen i London öppvades den 11 Jan. för trafiken. Dock gå trainerne tillsvidare blott mellan CharingCross och Greenwich. Linien, som päbör jades för 4 år sedan, är märkvärdig utom för mycket annat äfven för dess dyrbets skull; ingen annan bana i England har slu kat så stora summor. Den är ej fullt tre mil lång, men kostar omkring 54 millioner sv. rmt. Naturligtvis hafva expropriationskostnaderna fordrat det största beloppet, men sådana anläggningar som en stor jernbro öfver Themsen, en 404 fot lång jernviadukt ötver Borough-place, 16 jernbryggor öfver flera gator o. 8. v. kosta äfver betydligt. Den resande från kontinenten har af denna linie särskild beqvämlighet. emedan han föres direkte till centrum af verldsstaden. — Nära staden San Fernando har man upptäckt en passage utmärkt passande för en jernvägsanläggning, som skulle bilda en direkt förbindelseliuie mellan Chili och den Argentioska republiken. Styrelsen i Chili har uppdragit åt ingeniörer undersökning et denna upptäckt. Af hvilken ofantlig vigt en jernväg genom Anderna skulle vara för Sydamerikas handelsförhållanden, faller genast i ögat. — Engelholms Tidning tillkännagifver åter sitt upphörande. Bolaget, som uppsatt den, har, i följd af åtskilliga uppgifna oförutsedda händelser, ej funnit skäligt att för närvande fortsätta utyifvandet. — Hundskatten i Göteborg har för 1863 inbringat ett sammanlagdt belopp af rdr rmt 2965, derifrån afgått omkostnader 590: 75, då behållningen utgjort 2574: 25, hvilken tillfallit Göteborgs Museum. —— — Man läser i dagens nummer af Dagbladet: Vi omtalade för några dagar sedan, att dansören Carl Magnus Stenqvist, boende vid det s. k. Bethlehem, beläget i Skinnarviken å Södermalm, sent en afton under innevarande månad med fara för eget lif räddat en person, som, kommande från Kungsholmen, gått ned sig på isen deremellan och södra landet Sanningen af hvad då uppgafs har i allo vitsordats genom den volisundersökning som härom hölls förl. gårdag. en till lifvet räddade, korkskäraregesällen Carl Axel Theodor Sandqvist, boende i huset n:r 8 Lilla Skivnarviksgatan, berättade vid detta förhör, att han kl. omkring 9 på aftonen den 13 d:s begifvit sig från Kungsholmen ut på isen, draande en kälke lastad med tvenne säckar kork. an hade dock ej hunnit långt ifrån land förr än isen brast under honom. En lycka i olyekan var att han hade korksäckarna, ty förmedelst de:sa kunde han hålla sig uppe. Minst en qvarts timma låg han i vattnet, ropande på hjelp, då slutligen Stenqvist kom honom till undsättning, drog honom upp på fast is och nära nog bar honom hem till sig uppför de branta Skinnarviksbergen, der han kom i åtnjutande af all den omvårdnad, hvaraf han efter det långvariga, kalla badet var i behof. Stenqvist sade sig på aftonen hafva hemkommit från kgl. teatern. Strax efter hemkomsten hördehan nödrop från sjön och gick derföre ut på det invid hans bostad liggande berget för att iyssna till hvarifrån ropet kom. Det hördes då