Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 2

VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINI. (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Hvad angår det som afhandlades mellan paret i trillan — och konversationen gick för iogen del trögt — vände det sig uteslutande kriog frågan om kaftan eller icke kaftan, och afslöts å Barnabys sida med den korta satsen: SOm du någonsin tar den på dig igen, så är det slut oss emellan4; ochi ännu färre ord från Vincenzo: Förr dör jag. Iogen ljusglimt syntes i palatsets fönster, då de ioemot midnatten anlände dit; och båda trefvade sig derför sakta och varligt upp till sina respektive rum i vindsvåningen, och uttröttede som de voro, föllo de snart i sömn, Vincenzo vaknade tidigt följande morgoneo och kuode icke åter tillsluta sinajögon, så upptagen var han af den dröm han bade haft. Han hade drömt att herr advokaten hade mottagit honom med så mycken ömbet, bedt bonom på ett så faderligt sätt ait afstå från sitt beslut att draga sig tillbaka från den presterliga banan, och så enträget uppmanat honom att återtega sina studier i seminariet, att Vincenzo hade slutat med att gifva ett motvilligt samtycke. Gud låte honom icke bli sådan som jag såg honom i drömmenX, tänkte Vincenzo; tjag skulle tusen gånger hellre önska att han vore ond och sträng, än mild och öm emot mig. Jag kan inte motstå hans godhet, det är jag lika-säker på som att det w) Se A. B. n:r 1—14