ia meddelas en, 1 löljd al vid Bednaste riksdag väckt motion om diskontens indragning, upprättad kalkyl öfver diskontrörelsen under åren 1856 --1860: Kol , me far x eid 3 H Plrk : ror 5 RRPPR c) (ot OO 58 SöRm-1A Sv: De Ci: Et KE I NN EE :. I FAN br cm ? få fe gr fe se Ez EE attt 235 meo ORDET ER, i SER LERaSKA -i FRSSISeA HED Fd TTT 27 a SUL : 5 E Eee ST cm j OJ åå på je JAS: vavVEILI AL Ts wi! Kö Wii I TÅ F le EB Bie RReÖM Lå Är IT e olulu van Ben ö ls fe B Sera AF x S c RiolR OCR FR 3 f So sd E FÖSLLESSTlALLD Fv Eg 2 fe nm Mel T 2 Rv s Oe OO ND OT RER — Ilo 3 ES OSA da 03, z93S3TES z 2 Ia 5 289588838 Zz je Få 25e z 2 le Ej 3 Lan ho o SU cg 3 2 EE 5 a kAD0 KEN SS hR FORTRNPRGSS stt Ill Iokidaeaese) Gc: jelc PaRFösktllssl ss Alis ee SEA TR f IE Se Re 250990 RR LALEN 5 — NN Er Zot HDETp 1918 Ed 2 im nttcto f IpPun BULOR 09 töja S I 2 (4 3 22-185 ) 123uup10j LANREÖ a T oa 8 SALAS Pe da ueligq 818 Toa FÅ. frgs Pra ende NADER A : : 20 SPETS I PUIVISID IE B ae oc UHNPIOJ PSP JV Lal fat Ge ERSFSLIESSIET Obs. 1:0. Disponibla tillgångens ovanliga steg ring från 1856 till 1857 härleder sig deri från att under förstnämnde år blef af osäkra i fordringarne inbetaldt 26,825 rår 61 öre, och öfverfördt till säkra fordringar 375C rår rmt. 2:0. Utgifna lånesumman är högre än disponibla tillgången, emedan högsta be. låningstiden är nio månader. Om hela det oguldna beloppet af osäkra for dringar för nämnde tid antages vara förlust. hvilket visserligen ej är verkliga förhållandet, då utdelning från flera konkursmassor ännu kan väntas, så befinnes denna förlust likväl ej ut göra mer än omkring ,. procent af utgifna lå. nesumman och 4,, procent af disponibla tillgån: gen. Från år 1861, med en utlåningssumma sto! 4,180.367 rår. utgör återstående osäkra fordrings. beloppet 2483 rdr 68 öre, och från år 1862, med en Adåning af 3,888,920, återstå 3432 rdr 31 öre rmt. Ett sådant resultat lärer icke böra anses oför delaktigt för hvilken låneinrättning som helst, men minst för manufaktur-diskonten, som i in dustriens intresse bör i främsta rummet afse, icke sin egen fördel, utan att kunna belåna så dana hypoteker, som näringsidkarne allt efter deras rörelses beskaffenhet hafva alt erbjuda: och derigenom torde äfven nöjaktigt förklaras hvarför ingen anmärkning blifvit af rikets stän. ders hrr revisorer framställd mot diskoutens för valtning. 3:0. Angående det från behållningen wtieslutna värde af kongl. kommerskollegis fasta egendom. Genom kongl. brefvet den 30 Januari 1857 är, i öfverensstämmelse med rikets ständers gjorda framställning, föreskrifvet att, då andra stater tillhörande, ät allmänna verk till begagnande upplåtna, fastigheters värden icke upptagas och redovisas i dessa verks hufvyudböcker eller årliga räkenskaper, skulle äfven kommerskollegii egen: dom, hvilken vore att anse såsom en statens till: hörighet, ur manufaktur-diskontens redovisninar uteslutas och i särskild räkenskap uppföras. Fre d häraf är berörde egendoms värde seder år 1858 balanseradt i en särskild liggare, och har ej bort vid årsräkenskapens granskning a: revisorerna omnämnas.