Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 2

fre ——— 04 Ställningen i Tyskland karakteriseras af den engelska tidningen Globe på följande sätt: De dualistiska och pluralistiska stridigheterna i den tyska politiken ha aldrig framträdt på ett mer förvirradt och farligt sätt än i detta ögonblick. De vanliga ledarne, eller medtäflarne om rollen af ledsre, Österrike och Preussen, ha blifvit öfverflyglade af en oansvarig pöbel (mob) afsmåturstar, hvilka ställa sig i spetsen tör en folkxelig rörelse, hvilken icke beherrskas af högre bevekelsegrunder än den med så stor förkärlex omhuldade oskiljaktiga tyska slägtskapen med Schleswig Holstein. Artikeln öfvergår derefter till striden med Danmark. Afen artikel i Memorial diplotimatique — hvari s-ges, att blott Danmark uppfyller sina förbindelser af 1851—52, skall i alla bändelser Österrike ögonblickligen erkänna Londontraktaten, äfven om Preussen skulle svika — tager sig Globe anledning till följande yttrande: Vi hafva redan uttalat vår öfvertygelse vara, ait med afseende å traktaten af 1852 något brott mot tro och lofven icke egt rum från danska regeringens sida. I verkligheten förefinnes ingen giltig grund för det påstående, att Danmark kränkt något af vilkoren i denna traktat. Det påstås, att Danmark brutit några med Österrike och Preussen ingängna äldre förbindelser, hvilka, enligt hvad dessa båda makters organer förmäla, skulle ha föranledt dem att ingå på traktaten. Till och med dessa förbin delser tro vi att Danmark efter bästa tör måga uppfyllt. Men låtom oss suppositionsvis antaga, att det icke uppfyllt dem, och att det underlåtit detta uppfyllande till den grad, ett det kunde berättiga de nämnda båda makterna att utölva en gemensam pätryckning, så kande detta fakium — till och med om det förefunnes — icke berätiiga dem att bryta en traktat, som de afslutat i föreniog med andra europeiska makter på den europeiska politikens baris. Annu mindre skulle detta kunna berättiga Österrike oeh Preussen till ett aktivt eller ens till ett passivt deltagande i den vilda razzia, som nu företages på danskt område i ohöljd förbindelse med en pretendent, hvars anspråk blifvit uttryekligen ogillade af de makter, hvars befullmäktigade ombud undertecknade Londontraktaten.? Artikeln om talar derefter den mani, gom beherrskar tyskarne, nemligen att Tyskland bör regera öfverallt der tyskt språk talas, en regel, som man dock icke vågat tillämpa der det var förbundet med fara, t. ex. med afseende å Elsass — en mani, hvilken för närvande i Tyskland framkallat, Sieke blott,