Aftonbladet – 18 januari 1864, sida 3

Fe AV TAR SUF TVRTTEVA Bjfö AUNOBEPES MLS See bildning och den andra, just genom sin förmögenhet, eger makt och medel att äfven på annat sätt och annat ställe lätteligen fa sin önskan uppfylld? — Nej! såsom det nu är stäldt, ringa eller inga, svara vi; så fremt ej de 50 biljetter, hvilka, enligt hvad allmänt uppgifves, lifvit af hr komitgordföranden undantagne, långt ifrån att vara ämnade till present åt hans personliga vänner och bekanta från deras artige och alltid uppmärksamme vän och gynnare, tvärtom af honom (med sjelftagen kursorsrätt förstås) afsetts just för dem, som enligt hans om-döme företrädesvis sakna tid och tillfälle att på den för allmänheten tillgängliga — och af oss. nyss beskrifna — begväma vägen erhålls biljetter till dessa af allmänna (— allmänhetens?) medel bekostade föreläsningar: hvilket antagande vi vilja hålla för twoligt, då ingen synes oss mera förpligtigad att vara allmänhetens —och i all: synnerhet nyssnämnda mångtaliga klass målsman —än just den person, som fått det hedrande men ansvarsfulla offentliga uppdraget att vara ordförande i den af K. M., på rikets ständers begäran, tillsatta komitå. Huru lätt det verkligen varit att. äfven med bibehållande af föregående biljettutdelning (som dock alltid, enligt vårt förmenande, har med sig oskiljaktigt förknippade, grundväsentliga olägenheter) undvika åtminstone den drygaste delen af den anmärkta tidspillan, behöfva vi knappast säga. Man hade ju blott behöft, i stället: för nu begagnade obestämda tidsanvisning, en: gång för alla tillkännagifva,att biljetter till månagsföreläsningarne funnos att tillgå på de upppitna ställena på en viss dag i veckan (t. ex. hvarje lördag) ifrän en viss timme på dagen och — derom i göd tid annonsera! Hafva nu åtgärderna i och för-tillträde till måndagsföredragen, om hvilkas tillvaro dock allmänheten hurnit få kännedom, varit otillfredsställande, så torde samma omdöme i vida högre grad gälla om det med afseende på den första fredagsföreläsningen gjorda tillkännagifyandet; ty att ej på förhand underrätta allmänheten om, att föredrag i ett visst ämne på en be stämd tid komma att hållas; utan på samme! gång föreläsningen första gången tillkännagifves också utlemna anteckningslistor, detta måtte då vara en så pass olämplig åtgärd som möjiigt. så framt nemligen afseende skulle fästas på allmänheren och ej fastmer på dem, som stå i nägon slags personlig beröring med hrr komiterade, vokbandiare eller andra, som med saken hatt att skaffa och hvarigenom dem skulie beredas tillfälle att på förhand slå under sig alla de biljecter. som bort vara afsedda och verkligen lika tillgängliga för en och hvar. Också blef följden den enda möjliga, eller att redan en timma etter utdelningslukaiernas öppnande, dagen efter första tillkännagifvandet 1 aftontidnivgarne, och samma morgon den första gången stod att läsa i de då ännu till största delen ej utdeiade morgontidningarne, alla biljetter voro antecknade — af hvilka? Månne af allmänheten, som förut och de allra flesta (äfven för den nya institutionen lifligt intresserade personer) ännu långt efter sedan anteckningen redan var afslutad — ej haft någon aning om hela denna offentliga föreläsning? Visserligen icke! utan af dem, som på förhand derom enskildt erhållit kännedom! Är nu detta, frågas allmänt, att, som sig borde, ställa ellas rätt lika, eller synes det ej fastmera vara eh bestämd plan att enskildt gynna vissa. under sken af offenuvighet? Om så verkligen ej varit meningen, såsom vi älska att tro, hade det då ej varit lämpligare, äfven om tiden var knapp att underrättelsen om den blifvande fredagsföreläsningen under ett par dagar fätt tillfälle att blifva allmänbekant, än att nu de lycklige i flere dagar fått gå och bära på sna, när stunden kom, för manga kanske rent af o ehöfliga biljetter: dessa bevis på i synnerligen god tid, men ej lika god ordning förvärfvade företrädesrättigheter ! Men hvarföre, slutligen, ej helt och hållet öfvergifva denna för offentliga och afgiftsiria föreläsningar allt utom lämpliga anteckningsmetod, hvartill mönstret tyckes vara hemtadt från teatrarnes törköpstbyråer? Hvarföre ej helt enkelt låta allmänheten, utan alla onödiga och onyttiga omvägar, få tillträde så långt utrymmet tillåter och i den ordning hvar och en infinner sig? Finge ett par ordningens upphänhbällare öfvervaka att ej mer än ett visst, efter lokalens utrymme afpassadt, antal personer insläpptes och derjemte tilise att dessa intogo sina platser fram i salen, i den tur de inkomwmo, så vill det an som om på det enklaste särt saken skulle låta arrange:a sig, med undvikande af en oundänglig tidspillan. Endast på detta, äfven i stäfer med långt större folkmängd än Stockholm, vid likartade tilltällen använda sätt. skulle ock vinningslystnaden och snikenheten blifva ur stånd att ockra äfven på detta tillfälle till bildning och förädlande njutning, samt äfven säkerhet vinnas att ej en mängd platser af de i alla fall tyvärr alltför fåtaliga komma attstå obegagnade, såsom förvisso nu måste blifva händelsen, då anteckningen och biljettuttagningen försiggå flera dafar förut och sålunda helt visst, mer eller minre giltiga, förhinder skola inträffa för många att begagna sig af de biljetter, som de antingen sjelfva, efter mycket besvär, men också tlläfventyrs i så mycket rikligare mängd lyckats uttaga. eller af tjenstvilliga bekanta hålla äl möjligt att äfven den af oss, såsom den enda fullt rättvisa metoden, förordade, ej blifver utan alla olägenheter; måhända kan 1 början nagot obehag, tull följd af för ett ögonblick inträffad trängsel, uppkomma; måhända kan ätven en och annan, som nu kommer utan alit besvär fram på de enskilda relationernas bi-väg, finna den af oss föreslagna, för alla gemensamma vägen, för sig så obeqväm och opassande, att han hellre biir helt och hållet borta, hvarigenom ej alldeles samma Buditorium skulle kuuna påräknas och salongen sålunda ej förete ett lika elegant och fashionabelt utseende, som den nu owifvelaktigt framvisar; möjligen borde dock, ehuru under en för mångens öga mindre intagande yta, det medgifves, kunna finnas (må vi ursäktas för så djerfva antagenden!) lika myc: ken intelligens, sanvt kunskapsb-gär och verklig mottaglighet för vetenskapernas och den rätta bildningens utsäde och sälunda också lika mycket hopp om kommande, mångdubbla och välsignelserika skördar bland dessa åhörare, som bland en gamling af idel distingverade. personer, af hvilka hvarenda en är ifrån topp till tå — fullkomligt comme il faut. Dock! så när hade vi, erkännom det till vår blygsel! rent af förbigått det hugnerika tillägget i de dagliga-annonserna: att inträdeskort äfven tillhandahäHas vid ingången — i mån af tillgång. Se der dock ändtligen något, hvarmed insändaren måste vara på det högsta nöjd och belåten, om han icke hörer till den klass af folk, som älskar att klandra blott för klandrets egen skull! Det kan så tyckas — och ändock (huru oförnöjd och fordrande kan ej den der allmänheten och i all synnerhet en anonym tidnings: insändare i våra dagar vara!) tillfredsställa oss detia haltande på båda sidor, d-nna eftergift åt allmänheten utaf någon ringa smula (en sjuttfondedel! om vi annars räknat rätt) af det, som, efter vårt förmenande, rättsligen -helt och hållet tillhört densamma, ej på minsta vis, såsom varande blott en half-åtgärd, hvari vi för vår del ej kunna finna någon mening alls; ty hvad betyder nu verkligen detta: 1 mån af tillgång, som onekligen ej klingar så illa eller illiberalt? Vore det, som vanligt, liktydigt med de på utdeln:ngsställena öfverblifna biljetterna; så hade det dock varit någon mening med frasen; och i så fall skulle ej hundradetals persöner, som noj sent omsider. efter atla sina fruktlösa besök: å detta håll, fått erfara, att der var slutantecknadtt — sånär hade vi sagt fslutsåldt (så lika förefaller: oss hela strungementet med det vid: vanlig konsertbiliettsförsälining bruklipa) otter: i