Aftonbladet – 18 januari 1864, sida 3

Om det beqväma och rättvisa sättet för tillträde till de offentliga föreläsningarne. Till Redaktionen af Aftonbladet! Till sin förvåning och harm har insändaren af dessa rader förnummit, att det öfverklagade sätt för erhållande af tillträde tili de 8. k. Offentliga föreläsningarne, som vid den första af dem användes, äfven för framtiden synes komma ait oförändradt bibehållas. Insändaren hade trott att, då allmänna medel blifvit anslagna till offentliga föreläsningars hållande, den af K. M:t, i och för dessa föredrags ordnande, tillsatta komit skulle hafva låtit sig angeläget vara, att göra dem i möjligaste måtto för allmänheten lätt tillgängliga. 8 ängt det tyvärr alltför begränsade utrymmet i den till buds stående, trånga och olämpliga, lokalen sådant medgifvit; men huru hafva nu komiterade tillvägagåitt och hvad blir följden af deras vidtagna anordningar? Jo! de hafva i afseende på måndagsserien, genom ettitidningarne synligt öfversigtligt schema, tillkännagifvit att. på vissa uppgifna ställen, anteckningslista och biljetter skola blifva utan afgift ullgängliga för allmänheten 3 å 4 dagar före hvarje föreläsning. I sanning ett lika bestämdt, som för allmänheten beqvämt tillkännagifvande, hvarigenom den, som med ringaste hopp om framgång önskar inträde, nödgas att (personligen eller genom ombud) börja att höra efter biljett redan på fjerde dagen före den blifvande föreläsningen och dermed hela dagen igenom, hvarje timma, fortsätta, eftersom biljett-ina inom vid pass så kort tid redan befunnits slutantecknade. 1 fall nu biljetterna alldeles icke utlemnas på den fjerde, utan, enligt tillkännagifvandet, kanske först på tredje dagen. beredes den biljettsökande genom denna sväfvande uppgilt nöjet af ett dussin visiteriboklädan den förstnämnda dagen, för att, om han den påföljande är lika påpasslig, möjligen erhålla sin biljett — vid sitt trettonde besök! Måhända torde dock en och annan älskare af vetenskaperna tycka att denna tidspillan (för att ej tala om den nog dryga motionen af tolf till intet tjenande promenader från till exempel Katr:na kyrka till Stvorkyrkobrinken) är alltför betydlig äfven för erhållandet af tillträde till en utaf de så ifrigt efterlängtade och af behofvet högt påkallade offentliga föreläsningarne. Tviika blitva nu sålunda de, som hafva nåon synnerlig utsigt att få del af dessa föredrag? Månne de unga embetsmännen, hvilka helt visst både äro i stort behof af tillfädle till studiernas fortsättning och utveckling samt äfven. om vi ej alltför mycket missminna oss, vid medlens anslående till nu ifrågavarande institution särskildt voro på tal? Såsom vi hoppas och tro, visst icke! ty så litet är väl ej ens en extra-ordinaries tid upptagen, att den tillåter honom tillbringa en dag i hvarje vecka på vägen mellan hemmet och biljettutdeiningsställena eller. på post utanför desamwa. — Månne vetenskapsmännen? Helt visst lika litet! — Nå hvilka blifva då de lyckliga? fråga vi. Jo! hufvudsakligen de, som antingen i ett behagligt dolce far niente framlefva sin dag, eller som hafva råd och tillfälle att begagna sig af betjent eller kommissionär i eget ställe..-Sålunda blifva dessa biljetter verkliga sysslolöshetens och förmögenhetens premier och dessa qvalifikationer torde dock — minst