Det är öfvermåttan lustigt att se en och annan författare uppträda i tidningarne med uppsatser, som gå ut på att motverka den krigiska agitationen? i vårt land. Vi kunna icke upptäcka ett spår af en dylik agitation. Till och med de tidningar, som äro mest skandinaviskt sinnade, uppträda med en stor moderation, angifva skäl hvarför en agitation under nuvarande förhållanden är mindre lämplig, och uttala i det bufvudsakliga ett gillande af regeringens politik i denna sak. Om en och annan icke desto mindre äflas att varna och opponera mot den häftiga krigslystnaden, och för sådant ändamå! begaznar allehanda medel, så kan man en dast tänka sig en sådan opposition riktad emot den sympeatetiska stämning som råder, och allt mera gör sig gällande hos den svenska allmänheten samt emot regeringens politik, sådan den framträdt i regeringens egna officiella och halfofficiella uttelanden och vidtagna åtgärder. Endast ur den synpunkten kan man förklara hvarför Nya Dagligt Allehanda så mycket bråkar med sina diktatte Puppror?,