Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 1

Men jag förstår inte hvad som komme efter, inföll här Rosa. Ja, inte jag hellert, medgaf pappa, se: dan ban genomläst den strof, som hänsyftade på det slutliga användandet af börsen, i brefvet till Rosa. Det är väl någon rik tig galenskap, till hvilken jag saknar klaven, min kära Rosa. 4Hvariör säger han4, fortfor Rosa, ifall jag inte mera skulle få återse er? Tänker han då stanna borta för alltid? Ja, bvem vet?4 sade herr advokaten; Smen, kära barn, låt mig nu läsa mitt eget bref; och sedan han erhållit tystnad, fortsatte han läsningen, medan han allt emellanåt gaf sina växlande känslor luft genom anmärkningar sådana som dessa: Jo, jo, sanningen kryper fram till sluts; litet lifvad, kantänka -— fall som ett svin, menar han väl; ja så, han medger så mycket, att de gick så låogt, att han på morgonen inte hade något redigt minne ef hvad som den föregående aftonen hade tilldragit Big. Ha bemus reum confessum, såsom vi säga på lag: språket; ja, naturligtvis är han nu ångerfull och full af blygsel, och det kan han också allt ha skäl till att vara. Här gjorde han åter en titt i brefvet och derpå en ny anmärkning: CDet måste då verkligen medgifvas att ingen skulle kunna anklaga sig sjelf med mera bebag och i en bättre stil. På min ära jag hade någon föreställning om att den pojken kunde skrifva så väl. Jag hoppas att han inte haft någon bjelpare.4 Här stannade han och läste vi. dare några få rader. Så der ja, nu komma vi omsider till kärnan ef saken — här är en öppen förklaring att han inte vill bji prest. Inte bli prest! upprepade Rosa med nå: gdating liknande en qvidan.