Aftonbladet – 11 januari 1864, sida 3

bref, sade Rosa, i det hon stack in sitt lockiga hufvud. Nå, hver är brefvet? CKarlen säger att han måste lemna det i dina egna händerX, svarade Rosa. Ja, man kan bli galen?, mumlade herr advokaten och gick ut i förstugan. Budbäraren stod och väntade i trappan, som ledde upp till herr advokatens enskilda rum. Karlen var en tjenare, anställd vid seminariet och alldeles icke obekant för mären. tHvad är det för nytt? Det är väl goda nyheter vill jag hoppas?4 Det skulle smärta mig att behöfva frambära annat än goda nyheter, signor AvvocatoX, svarade karlen temligen sententiöst, i det han aflemnade brefvet. Högvördig rektorn vid seminariet befallde mig uttryckligen att jag skulle lemna brefvet i edra egna händer; jag hoppas derföre att ni ursäktar min näsvishet; och om det är något svar, så skulle jag taga det med mig tillbaka. sDet är bra. Stig nu in i köket och tag er några förfriskningar, medan jag läser innehållet i denna depesch. Rosa, gå och se efter om kokerskan är der nere; i annat fall, skicka efter henne. Lefnadssättet i palatset ver mycket enkelt och primitivt, och dess invånare utöfvade till öfverflöd den utnötta grundsatsen, att ?hvar och en tjenar sig sjelt bäst4. Der fanns en hel skara tjenstfolk; men de voro sällan till hands då de behöfdes, emedan hvar och en af dem hade för vana, att då de ej voro upptagna af något specielt bestyr, bjelpa till i trädgården, tvättstugan eller mjölkkammaren, kort sagdt, hvarest det för ögonblicket var mest att göra. Forts. följer)