Aftonbladet – 9 januari 1864, sida 2

lagt sig och öfver Reiderdalens öfversvämningar, som skulle täcka Dannevirkeställningens högra flank, kan men nu fara med artilleri, så att Darnevirke under dylika förhållanden icke kan biifva en fast hållpunkt för oss, utan en säker graf. Det är i sanning märkvärdigt, huru ailling nu sammansvärjer sig emot Danmark: vi förlora vår äkta danska fulitrogna konung och få i stället en man, som ävnu icke har orkat lära sig danska, oaktadt ban hela sitt lif episat danskt bröd, en man som icke har något annat svar påde särskilda deputationernas hyllning och tillbud att gladt våga lif och blod och gods, än det ständiga om qvädet: ?Jag kan helsa Dem, mina herrar från min dotter i England! Nu ska ni straxt få se mina andra barn!?; en man, som oaktadt han har folkets val att tacka för 1tronen, dock nu redan omgifver sig med gamla afdankade adels;jeruker från Christian den ättondes tid; — vi mista alliansen med Sverge och stormakternas sympati; — och nu då vi stå ensamma med vår sorg och vår olycka, men fast beslutna hvarenda man att försvara det skandinaviska landet Slesvig intill vår sista blodsdreppa, nu binder kölden det vatten, som skulle bilda naturliga hinder på sidorna om Dannevirke och tillåter tyskarne, om de komma i tid, att spatsera igenom med hviladt gevär. Allt har ju emellertid sin tid. Det skall vara riktigt galet och svårt, innan det kan bli riktigt godt och bra, och de tusental, som nu skola lägga sina ben till hvila här nere vid försvar för det gamla, under dessa förhållanden försvarslösa Dannevirke, skola gå i grafven med det medvetandet, att om än de tyska böljorna såsom en skummande stormflod vältra sig in öfver hela halfön, så skall det dock åter inträda en ebb och då skall den sega danska naturen, som i tusen år just i denna nejd kunnat trotsa och tillbakakasta de framträngande tyskarne, åter resa sig och taga sitt tillbaka igen. Men lika visst som det är, att det icke kan vara tal om ett tillbakatåg ifrån Dannevirke, utan om en snart sagdt allmän manspillan, om strömmar af blod, som skola flöda på de gamla vallarne, och lika säkert som det är, att den darska armån icke hyser någon: känsla alls-för Christian den betänkelige, men att hvarje hjerta skulle klappa högre, hvarje erm skulle känna sig dubbelt kraftigare vid äsynen af arfvingen till Gustaf Adolfs svärd? -— lika visst är det å den andra sidan, att skola vi utan hvarje moraliskt och materielt understöd stå och faila här på Skandinaviens sydgräns ensamma och öfvergifos, då skall den skandinaviska saken åter komma att hvila i århundraden: Blodbadet vid Dannevirke kan i det hänseendet koruma att bli ett annat Stockholms blodbad. Konung Christian har ankommit hit till Slesvig och ger hvarje afton officerstaffel, för att skaffa sig popularitet hes befälet. I dag den 3 Januari, har han bållit revy öfver hela den härvarande armen; men då han lät den stå uppmarscherad utan kappor i omkring, 4 timmar på de snöbeklädda frusna markeraa, innan han behbagade visa sig, har den tillställningen icke varit egnad att höja hans popularitet hos manskapet ofvazom fryspunkten. I det hela är det — om jag ska!l tala uppriktigt — icke något behagligt lif, som vi på den sednaste tiden ha fört; förklemade bli vi då verkligen icke. Manskapet har icke varit utur sina kläder på tio dagar, ja de ha på många ställen i staden Slesvig icke en gång halm att ligga på. Det är derföre mycket vanligt för den sene mnattvandraren att se förfrusna soldater i massa komma ut ur ett hus, der de legat på bara stengollvet och spriega rundtomkring i snön, för att skaffa sig litet värma i blodet, hvarefter de åter krypa in till sitt hårda nattläger. Det blir väl litet bättre när vi få komma in i de baracker, fom nu uppföras bakom Dannevirke. Mera snart, om jag lefver. S.