Aftonbladet – 9 januari 1864, sida 2

förklaring, som nu halfofficielt blifvit gifven, huru man vi!l håfva den förstådd. — Man läser i Friketsvännen: Kanske redan innan bläcket, bvarmed detta nedskrifves, honnit torka, hafva stri;der vid Eidern förefellit, blod flutit och skandinavisk jord af fieodehand blifvit ockuperad. Om det icke redan har skett, skall det sannolikt endera dagen ske, och Skandinavien skall vara anfallet, i ändamål af dess styckning och delvisa förtryck under ett främmande inkräktande välde. Ett sådant anfall han icke lemnas utan motstånd af hela Skandinavien. Vi vilja icke krig. Vi frukta dess omätliga olägenheter; men vilja ännu mindre en skamlig tillintetgörelse utan försvar. Gifva tyskarce oss blott valet emellan Skandinaviens fega underkastelse eller en under krigets sköld upprätthållen bekymmersam sjelfständighet, så finnes ingen tvekan i Skandiens länder. De vilja bevara sin ära om de ock skola inrätta dess fristad i bivauken.4 Lunds Weckoblad yttrar om den ögonblickliga situationen: Det är naturligt, stt i en tid som denna, då utsigterna till ett krig synas vara mera hotande än de någonsin varit det uuder hela vår sednaste långa fredsperiod, allmänna uppmärksamheten med ifver vändt sig åt beskaftenheten af vårt försvarsväsende, och att alla frågor, som dermed stå i samband, äro föremål för ett lifligt intresse. Landet har med sällspord enighet skäöukt sitt bifall åt regeringens utrikes politik, opinionen här såväl som i Norge har biträdt dess åtgöranden hittills, dock under förutsättning af att regeringen, såvida våra stamförvandter på andra sidan sundet för sitt ejelfbestård be höfva de förenade rikenas v bistånd, icke ett ögonblick tvekar att 11 sådant ändamål uppbjuda alla till b de krafter. Man har trott att rege oaktadt den icke ans tt sig böra i ria underhandlingarne om ett försvarsförbund, icke destomindre skall anse den situation, som uppkommer af en strid mellan den tyska exekutions-armen och Danmark inom Ölesvigs gränsor, bjuda vår heder och vär fördel att i striden taga verksam del, Dethar under dessa omständigheter varit en lisa för den allmänna otåligheten awt erfara, att landet verkligen rustar Big för eventualiteter, hvars utgång ingen kan beräkna, och att denna rustning sker med kraft. Men är det nog i en tid som denna, då händelserna följa så raskt på hvarandra, då de båda armåerpa, den danska och den tyska, slå midt emot hvarandra, färdiga att vid första anledning drabba tillsammans. då upprorsfanan höjts i Holstein under den tyska exekutionens egid, då pretendenten redan anländt till den ena af sina stater och snart, så vida han har mod, torde få lust att besöka den andra, är det under sådana omständigheter nog med att komplettera förråderna deruppe 1 Stockholm och utbyta artilleriets gamla kanoner mot refflade? År det icke lätt att befara, att bändelserna skola löpa o0s3 i förväg? Ehuruväl det bör kunna antagas, att den danska armån är i stånd att afslå den första pätryckningen vid Dannevirke, så bör det dock i tid besinnas att om denna ställning en gång är forcerad, om en gång förbundsarmta undanträngt den danska från denna vigtiga försvarslinie, så blir terrängen för ett gemensamt uppträdan de mycket ofördelaktigere, och vårt deltagande i kriget skall då kräfva betydligt större uppoffringar å vår sida än om det endast gällde ett gemensamt försvar af Dannevirkeställningen. Ett återtagande af denna fördelaktiga ställving skulle måhända öf verskrida de trenne skandinaviska makternas förenade krafter, och vi skulle då beklaga, att det enda, som kunde förebrås vårt väpnade bistånd, vore att det kommit för sent. Ett af tyska trupper ockuperadt Slesvig vore ju onekligen ett sorgligt faktum att mötas af, vid första upplrädandet på krigsskådeplatsen? Med det fasta förtroende till den nuvarande regeringens klokhet och fosterlandskärlek, som i så rikt mått egnas den af landets opinion, hoppas vi att omständigheter, eburu fördolda, förefinnas; som förestafva dess jemförelsevis passiva sätt, att bereda sig för de pligter mot !andets ära och fördelar, hvilka den etter allt menskligt förutseende snart torde få attuppfylla. — En korrespondent från Norge till Posttidningen yttrar, efter ha ordat om norska folkets sympatier för Danmarks frihetsstrid, följande: Men man är i allmänhet icke desto mindre mycket benägen att gilla den svensknorska regeringens försigtiga uppträdande,