Aftonbladet – 9 januari 1864, sida 2

4Det var ännu dager, svarade Battista; litet öfver åtta, skulle jag tro.t tJeg var väl mycket bråksam och ostyrig dernere, eller hur? Åh, det var inte så farligt; visst var ni litet munter och högljudd, det är sannt; men edra vänner voro inte en bit bättre än ni, det kan jag försäkra er. Om jag påminner mic rätv?, sade Vincenzo, så var det musi efter middagen.? Ja, en karl med ett sitiv kom in och spelade på gården, och ni fick lust för att dansa, och det fingo äfven de tre andra herrarne. Herr markisen — åh det är en lustig herre — gick och hemtade Margret, kokerskan, och det var minsann lika roligt som på operan att se er i markisens uniform svänga henne omkring likt en snurra.? Scenen måste i verkligheten hafva varit lustig nog, ty Battista utbrast i skratt vid blotta tanken derpå. Var det många som sågo på?? frågade Vincenzo, helt lång i synen. Många!? upprepade Battista. Ja minsann var inte gården alldeles proppfull?; men då Battista märkte den djupa rodnaden på den lyssnandes kind, stannade han helt tvärt i sin beskrifning och tillade helt godmodigt: Det är inte något ondt uti att en gång eller par i en karls lif taga sig ett glas för mycket. Sådant kan hända de bästa af oss.? Då Vincenzo åter blef ensam, kände han en stark lust att gå och inandas den rena, friska luften; den som kom från gärden var hvarken ren eller frisk; men å andra sidan. fruktade han att gå miste om del Palmettos besök och med detta all möjlighet att återfå börsen. I detta tillstånd af tvekan och förvirring, tog han mekaniskt de tvenne bröd, som kyparen hade varit nog finkänslig att lemna qvar; och i det han stoppade dem ned i fickan på sin rock, kände han der något hinder, som icke hade varit der degen: förut. Han vände ut och in på fickan, och