Aftonbladet – 7 januari 1864, sida 3

den njesnömmnda lilla baek.n. Detvar dock något, åtminstone för närmast i grannskapet boende ungdom. I dessa dagar har emellertid ett försök gjorts att göra ett slut på äfven denna sista resurs. Med ytterlig förargelse har man nödgats åse huruledes. polisbetjeningen dag efter dag, sedan kälkbacksföre å ifrågavarande plats inträdde, utkastat massor af sand omedelbart nedanför backen, just på den punkt der gossarnes kälkar äro i starkaste farten, för att på detta sätt göra kälkbanan obrukbar. et har blott varit en ringa tröst att på samma gång åse huruledes de ungas rättskänsla så lifligt upprest sig mot detta dumma och kitsliga förfarande, att de genast och under polisbetjeningens ögon anskaffat qvastar för att bortsopa sanden; ty ingen tänkande person kan se med tillfrodsställelse att någon, hyem det vara må, genom maktmissbruk af ordningens handhafvare eggas till förakt för och trots mot ordningens väktare och derigenom omedelbart mot ordningen sjelf. Minst kan sådant vara önskligt då det gäller ungdomen. Man inser temligen lätt, att meningen skall vara att förekomma, det icke på torget förbipasserande personer skola blifva påkörda af kälkarne. Men att börja med gå dessa, så länge snön ligger hög, på långt näricke fram till den i närheten af statyn befintliga stråkvägen mellan Norrlandsgatan och Jakobstorg, oeh om äfven, då snön blifvit tillackad och tillfrusen, det kan hända att kälkarne gå så långt, vore ingenting enklare än att strö sand på några få alnars afstånd från vägen för att hindra kälkarne att gå ända fram till densamma. Vi taga för alldeles atgjordt, att också detta måtte ha varit meningen, ifall hela åtgärden blifvit anbefalld af dem som stå i spetsen för polisstyrelsen, och att det sätt, hvarpå den nu blifvit utförd, beror på missförstånd af den underordnade polisbetjeningen; ty att personer med vett oeh urskilning kunnat förortina om tfillintetgörande af snartsagdt dem enda käkbacke som finnes i Stoekholm, anse vi slideles otroligt. Det har funnits en tid, då den öfvertygelse var allmänt rådande i hufvudstaden, att förnämsta bevekelsegrundea för polisens alla åtgöranden var kitelighet. Förhöllandena ha på sednare tiden högst väsentligen förändrat sig, och vi äro på god väg alt komma derhän, att den fordna afvogheten mot polisen skall alldeles försvinna. Vi önska påde för samhällets och för po lisens egen skull, att åtgärder, sådana som de ifrågavarande, icke måtte gifva anlednivg till -återupplifvande af det gamla föreställningssättet.