Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 3

de pespalsva gästernas antal och qvalitå, slodo Vincenzo och Barnaby på belvederen för att iakttaga borgens rörelser, i afsigtatt läta herr advokaten veta då markisen och hans sällskap begåtfvo sig till kyrkan. BSignor Avvocato hade sina skäl hvarför han icke ville vara den förste att bryta upp. Det var en antagen sed i Ruwelli, att morgonmessan (klockan tio) ej skulle börja förr än markieen eller bans fru, då det fanns någon sådan, eller någon representaut af familjen, befonno sig på sin plats i sitt eget kapell. Don Natale hade, då han kom till församlingen, funnit denna sed vara inrotad, och hade icke sett något skäl hvarför han skulle sätta sig upp deremot. Sanningen var den, att de personer, som åtnjöto detta privilegium, aldrig hademissbrukat det; tvärtom voro de på ett berömvärdt sätt punktliga i afseende på timmen. Men huru det kom sig, så hade denna goda egenskap plötsligt svikit dem, då en S:t Urbans-dag en musikmessa med orkester, under herr advokatens inseende och ledniog, hade anordnats i stället för den vanliga högmessan med ackompagnement af orgel. Eit faktum var det, att på första äret för denna nya förändring fanns ibgen från bor gen uti kapellet på den bestämda timmen, och herr advokaten, som anförde orkestern, hade den förödmjukelsen att få vänta i tjugo minuter med notrullen i handen för att slå takten, I gin egenskap af anförare för orkestern hade han visserligen sjelf kunnat taga lagen om hand, och genom att gifva signal åt musiken att spela upp. på sätt och vis kuonat börja gudstjensten; men som vi veta, var han icke en man som älskade några våldsamma mått och steg. Han tog derför en medelväg, såsom hans natur ingaf honom; det vill säga, han sväljde för ögonblicket det bittra pillret; men för att före komina upprepandet af samma obehag, lät han bespeja borgen för att vara säker om att dess inbrggere hade gått till kyrkan innan han sjell begaf sig dit. Dånun sålunda