Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 2

förstår allt som rör mitt och ditt och som i sin hand håller ledtråden till den invecklade labyrint, som kallas lag. Men Rosas fader var en trög man och något af en intelligent sybarit. Allt slags strid var helt och hållet emot hans natur, och så länge han ostördt kunde få njuta af ein musik (hans mest framstående passion), sin trädgård och sitt lilla bvardagsprat, så brydde han sig föga eller intet om hvad som hände i verlden. Vi måste emellertid, för att göra advokaten rättvisa, tillägga. att en viss ti dragelse i hans ungdom hade i politiekt afseende försatt houom i en falsk ställning och bidragit att i hög grad nedirycka honom under hans sednare lif. Förhållandet var det, att han hade varit en costipato. De, som sympatiserade med konstitutionella principer, blefvo af motpartiet hånfullt kallade costi pati. Då år 1821 en liberal konstitution för ett ögonblick blef landets lag, hade signor Avvocato, som då var en ung man under trettiotalet, under sin fars frånvaro illuminerat palatset från grunden till takfoten. Detta offentliga bevis på tillgifvenhet för en sakernas ordning, som kort derpå upphäfdes, blef ett getingbo för både f der och son. Signor Pietro hade svårt nog att klarera sig sjelf från alla misstankar om delsktighet i brottet. Hvad åter hans son beträffade, hade han, för att undvika att blifva arresterad, ingen annan utväg än att lemna Piemont och taga sin tillflykt till Gendve. Hans landsflykt räckte emellertid icke mera än ett år. Tack vare havs faders inlytande hos åtskilliga betydande personer i urin kunde han efter denna tidpunkts föropp i trygghet återvända hem, något som lock icke hindrade att en fruktan för att olifva ställd till ansvar för hans olycksaliga pinionsyttring allt sedan dess hade qvalt ans sinne. Att en man, som af naturen rar så tydligen bestämd att följa och icke li! Itt leda, en vacker morgon vid uppvaknanJet skulle befinna sig vara mär i Rumelli,!l apten för (det blifvande) nationalgardet,!: