Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 1

Då statsrådet Carlson kallades att mottaga eklesiastikministersportföljen gåfvo vi uttryck åt den allmänna tilliredsställelsen deröfver, att konungen till denna vigtiga post kallat en insigtfull, skicklig och erfaren man, som tillika såsom rikedagsman i presteståndet visat sig vara en vän af tidsenliga reiormer. Vi yttrade tillika den förhoppningen, att statsrådet Carlsons humana och förbindliga väsende icke skulle hindra honom att ådagulägga sjelfständighet mot påtryckningen från den prelatensiska sidan och andra likartade inflytanden, hvilken egenskap är sÅ nödig för en kultusminister i vårt land, om han skall kunna uträtta någonting till fromma för den allmänna bilduingen och genomföra nödiga reformer. Några regeringsärenden, som på sednaste tiden blifvit afgjorda, efter statsrådet Carlsons föredragning, gifva oss anledning frukta, att hans önskan att stå på god fot med och efterkomma önskningar af under eklesiastikministören närmast sorterande myndigheter gör sågot intråvg uti den sjelfsländiga hållningen. Den nyligen med hr Carlsons kontrasignetion utfärdade förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm bär, mer än Önskligt vore, spår af eftervifter för prelatensiskt inflytende. Då hufvudstadens invänare hade tillfälle ett yttra sig öfver det uppgjorda förslaget till nämnde förordning, framställdes flera befovade anmärkningar mot detsamma i nästan alla församlingar. Visserligen hafva dessa blifvit uppmärksammade i hvad som rörer röstberäkningsgrundea och medlemmarnes i de icke territoriella församliogarne rätt; men teremot har intet afeeende blifvit fästadt å de inkast, som gjordes mot bibehällandet af den ytterst olämpliga sockeostämmonämndsinstitutionen, hvilken enligt den nya lörordningen kommer att fortlefva under det föräädrade namnet kyrkofulimäktige?. Det hade likväl blifvit ådagalazdt, att sedan stadens förvaltning i allmänhet blifvit anlörtrodd åt stadstullmäktige, återstodo bland de ärenden, som kunde förekomma till ber han iling ä kyrkostämmorna, inga andra, om vore af den allmänna beskaffenhet. att le kunde angå hela hufvudstaden samfäldt, in folkskolans angelägenheter. Det hade ikaledes blifvit framhållet, att dessa angeäpenbeter, com otvifvelaktigt vore atträkna ill kommunens vigtigaste, icke borde gå ITNE