Aftonbladet – 2 januari 1863, sida 3

Björnstjerne Björnssn. nn Tulifrågan. En st de södra länens representonter i bondeståndet har begärt plate i bladet för följande uppsats rörande olvanstående fråga lör dagen: Ingen må föreställa eig alt de uf protektionisterna, i den för landet så vigtiga tullfrågan, uttalade åsigter röna odeladt bifall i landsorten; tveriom: flertalet af landets invånare, isynnerhet de hvilka närmare gjort sig reda för denna fråga, inse och erkänna med tacksamhet regeringens lugas fortgående på den en gång beträdda banan. Kommerskollegii och generaltullatyrelsens utlåtande hafva under dessa förhållanden emottagits med verklig tillfredsställelse. Det är ock i sanning glädjande att erfara hurusom dessa embeisverk icke låta sig vilseledas af pätryckningerne hvarken från den ena eller andra sidan; särdeles förefaller detta anmärknvivgsvärdt hvad kommerskollegivm angår, då man bar sig bekant att presidenten derstädes visat sig vara en inbiten protektioniet — säkerligen tillkommer bedern sf berörde utlåtsnde icke honom. Med skäl frågar man hvarthän det skulle leda, om Sverge, under närvarande brydsamma politiska och finansiella förhållanden, började vackla på tull-lagstiftningens område -— ett vacklande som i alla tider ansetts för ett lands olycka och zom satt dess kredit och affärsverksomhet i fara. — Skola vi kunna forigå på deu en gåvg så lyckligt beträdda vägen, ett utveckla våra undervisnings och kommunikationsanetel:er, vår handelsoch väringsverksamhet, vårt jordbruk och bergsbruk, eamt medlen för vårt oberoende, så blir det i sanning af nöden att invlägga oss om stadga i vår tull-lagstiftnivg — att gå framåt och icke tillbaka. Hvad gersluldt vidkommer frågan om införseltull på landtmannaprodukter, hvilka bufvudsakligen utgöras af nödvändiga lifsförnödenbeter för den stora massan af land ts befolkning, så skul:e denna tull åsättas för att skydda den inhemska produktionen, hvarpå mångas röster ropat under gistförflutne rikgdag. Men ligger det verkligen någon sand, någon ädel tanke till grund för dessa yrkanden? Mäånne den fattige dagakarlen med oftast en stor familj, och hvars hela egendom ligger i bans arbetsförmåga under helsans dagar, icke her lika mycken rätt att fordra skydd emot böjundet af priset på den kaka bröd han för sitt och de sinas uppehäile efter dagens mödor och arbete pehöfver, geem den besutne jordbrukaren har rätt ett fordra ekydd för höjande af priset Å den spanmål som användes till detta bröd? Mig synes som att ädelmodet, det svenska, beprisade, båller på att kastas öfver -bord och ait minsta rätten härvidlag igger i jordbruksrens vigtekål, Och hvad vore välialla fall dette skydd? En chimåre mera än en verklighet. Om minnet ej felar, föreslogo proie nisterna tullen på -panimål ill 10 öre pr kub.-fot, d. v. 8. 63 öre pr unna, fast mål. I bändelse of ett missväxtir — och usder andra år är det icke värdt att sla om någon införsel! af sponmål som icke uppväges af motsvarande utförsel — skulle jenva afgift; med tillägg af en del andra omkostnader, väl bidraga att fördyra den :0g under födena förhållanden ji alla fell till riset uppdrifna varan, men detta mediörde ls ingen fördel för den mindre jordbraaren, gom vid dylika tilltällen sällen har penmål att sflåta, utan tvertom är i behof ut köpa, isynnerhet till utsäde; och att tullsestifta till förmån endast och allenast för le större possessionaterna vore ej — ädelnodigt. Dertill komme ock att den obeydliga tolliokomsten åiginge för bestridande ft kontrollerna från statens sida och — man ar ju kommit öiverens derom att en öferdrifvet stor tjenstemannapersonal inom tatsförvaltningen är icke det ringaste efterträfvansvärd... Jag bar segt att under vanliga år vore et icke värdt att tala om spavmålsinförseln, medan denna mer än uppvägdes af motvarande utförsel, och vill för denna åsigt beropa nägra faktan Enligt kommerskollegii berättelse för 1861, fördes till riket från uirikes ort, omalen panemäl: bohvete 126 kub. fot, hafre 22.168 ito, hvete 6114 dito, korn och malt 134,915 to, rög 3,125678 dito, vicker 1379 dito ch ärter 27963 dito, samt strondad för 63 rdr. Med beräkning af 2: 50 för bovete, 1: 20 för kafe, 3: 50 för hvete, 2 ir för korn och mul: och 2: 59 öre för råg, icker och ärter, allt pr kub.-fot, uppgår enna införsel i värde tll ett belopp af ,204,659: 93 öre. Hvaremot utförseln från ket till utrikea ort utgjorde: 7,397 455 kub.st hafre, 468489 dito hyete, 1.602 077 dito oro och melt, 131.816 dito råg, 5913 dita icker, 77,827 dito ärter och 2738 dito bland id, hvilket, med lika prisberäkning, blandiden upptegen till 1: 60 öre pr kub -fot, ppgär til en summa at 14 264 179: 10 öre; iledes Sett värde af 6,059519: 17 öre bgre än å den införda epenwålen.? Afren om andra länder skulle finnas ebe