Aftonbladet – 31 december 1863, sida 3

Nej, då tror jag vi hellre gå till Stortorget och se på julmarknaden, som slutas med i afton. Det är ett äkta gammaldags Stockholms skådespel som förtjenar att ses. Må hvem som vill stanna vid Droitninggatan och beundra den vackra kapp-mamsellen hos Jakobsons — ja, jag menar den at vax — som står i föustret och visar sina kläder; jag går till Stortorget. Obestridligen har det ett egendomligt behag med sig alt från de riktupplysta moderna butikerna, bländande af gas och glas, komma upp till den 8. k. julmarknaden och se de ålderdomliga stånden upplysta af sina dankar och utbjudande varor, som genom sin så att säga primitiva karakter framkalla vördnadsfulla känslor hos hvarje person med historiskt sinne. Se här hafva vi till exempel Nisse och Nasse, dessa odödliga tvillingfödda pepparkakssyskon, som ätas upp hvarje jul och hvert nyär, men nästa år stå upp lika friska och sunda, lika plastiskt välskapade och lika aptitliga som förr. Häri röja de en viss slägtskap med den nordiska mytologiens galtar och bockar. Se de höga hånseatiska husgaflarne. som omgifva torget, huru de gifva platsen ett ålderdomligt utseende. Man försätter sig i tanken tillbaka till den tid, då den gamla brunnen i närnbergerstil stod qvar på sin plate midt på torget och kippskodda tärnor utbytte med hvarandra dagens nyheter medan de fyllde sina vattenämbar. Detta motsvarade på den tiden både Dagbladet och Aftonbladet. Men jag hör julmarknadens sista barntrumpet ljuda till ret:ätt, stånden tillslutas med buller och brak; det är tid att tänka på lutfisken, och jag slutar med att önska oadt slut!?. Thure.