Aftonbladet – 30 december 1863, sida 3

stätiskt uttryck, som ännu mer förköjdes a det hvita ekägget, nästan hvitare än hans fläcklösa drägt; han åtföljdes af en tjenande broder, som bar vigvattenskärlet. Den fran. ske kaptenen, som var ung och prydligt klädd. steg vid åsynen af processionen genast af hä sten, bugade sig vördnadsfullt, doppade fin. gerspetsarne i vigvattnet och förklarade på franska (hvilket språk abboten fullkomlig förstod): att som det i dalen var stor brist både på hö och lifsmedel och som man hör talas om åtskilliga rörelser af konungens aj Frankrike fiender just bland dessa berg hade öfverbefälbafvaren varit betänkt på att sända några trupper till klostret för att för. svara det, samt att kaptenen, af vördnad för den helige Mikael och för att vaka öf.ver det hans folk icke förorsakade några obehagligheter för de vördige fäderna, hade åtagit sig att sjelf anföra truppen samtjemte denna qvarstanna i klostret. Abboten svarade på samma språk, att ehuru han med största nöje skulle tjena så väl herr hertigen som konungen af Frankrike, så vore dock hans förnämsta pligt att ej låta klostrets privilegier trädas för nära och att ej efterfira några af dess rättigheter. Derpå gat an ett tecken åt tvenne af munkarne, som närmade sig, bärande ett dussin stora pergamentrullar med vidhängande sigill. Den ena af fäderna, förmodligen abbotens sekreterare, började långsamt upprulla ett at de dyrbara dokumenterna och begynte läsa ända från: Vi, med Guds nåde, etc., och till underskriften, utan att hoppa öfver ett enda ord. Då han slutat tog a en ny rulle och beredde sig att uppläsa innehållet. Men den franske kaptenen, som tröttnat vid läsningen, påminte sig möjligen det lysande exemplet af sin föregångare, den berömde gallern, hvilken, vid striden om det guld han fordrade i lösepenning, kastade sitt svärd i vågskålen — den franske kaptenen, säga vi, förklarade sig fullkomligt erkänna och medgifva alla klostrets privilegier, mot hvilka an blott satte ett enda, nemligen krigets