Till on vän i viken. Min högtärade farbror! Äfven i år råkade det oblida ödet, att farbrors vänliga inbjudning till julhelgens firande på Ingalunda icke af oss kunde tagas i anspråk. Tant Agneta hade redan på mändagseftermiddagen högst egenhändigt inpackat våra reseffekter, tillräckliga för en verldsomseglingX, påstod onkel Gösta — då vid femtiden en våldsam ringning hördes i tamburen. Fröknarne Springsköld. instörtade. Ehuru de -bemödade sig att antaga en lugn hållning spårades dock i deras anleten mycken oro. De gåfvo sig knappast tid att helsa. Bästa Agneta, yttrade de med darrande stämma och nästan på en gång, Xvar lugn, blif alls icke rädd, huru vi måste meddela dig en förfärlig händelse. O! du min skapare, sådana tider vi lefva uti. Vi hafva nyss upptäckt ganska vidtutgrenade stämplingar till vårt fäderneslands förderf. Förhållandena förbjuda oss nu att säga mera, huru påkostande det än är; men var på din Vd ST SN Ir SANNA spm 01 EDET For er mr rd enn tn EV gt BILD SYRIN