Aftonbladet – 30 december 1863, sida 2

land, förstodo fransmännen äfven nu att göra sig omtyckta och gerna sedda hvar de: kommo; knappt hade de varit en eller ett per dagar på en gård eller i ett hus, förrän de voro lika hemmastadda der, som husets eget folk; de blandade sig bäde i de husliga göromålen och de enkla förströelserna inom femiljen, af hvilken de genast ansägo sig som medlemmar; hade det icke varit för deras eviga ches nous, som de beständigt upprepade med tillägg: att det eller det gö: res icke så hos oss, det eller det hafva vi bätre hos oss, så skulle man trott dem födda och uppfödda i detta land, dit de nyss anländt. Men hvad betydde allt detta? Det var endast trolöshet och falskhet, ty medan de listige fransmännen låtsade biträda, smickra och roa husets herre, betraktade de oupphörligt hans hustru eller dotter, hvars trohet och kärlek de snart förstodo :illocka sig. Andra inkräktare och eröfrare, som så mänga gånger sköflat vårt herrliga land, voro åtminstone i detta fall vida att föredraga framför fransmännen. De förra visede genast tydligt och uppriktigt hvilka de voro, narrade icke qvinnorsa att älska sig, bedrogo icke folket på sin verkliga karakter, hvilken de med beundransvärd ihärdighet från första till sista ögonblicket förblefvo fullkomligt trogna. De franska trupper, som voro inqvarierade i trakten omkring Chidse, i byarne S:t Ambrogio, S:t Antonio Avigliana, Giaveno och andra, klagade högt och bittert öfver sitt öde. Deras kamrater, sade de, hade fått sina tvarter midt ibland Italiens skönaste slätter och fo krikaste städer, medan de sjelfva blifvit lemnade bland dessa brenta berg, dessa nakpar klippor, dessa mrka skogar, dessa eländiga bondkojor; Chärtt — uillade de med ett föraktfullt leende — der det är svårt att afgöra om dessa afskyvärda eko ärbarhet bättre bevaras af deräs het, än deras fulhet af deras ärbarhet. Häruti skulle vi tro att fransmännen hade al iu