Aftonbladet – 30 december 1863, sida 2

bry sig om ingenting i verlden, om ieke att på egen hand göra fälttåg i Samogitien, Här vet mean temligen allmänt, huru det förhåller sig med de ifrågavarande utgjutelserna och huru pass mycket de ha att betyda. Men för dem, som icke närmare ha reda på förhållandena, specielt våra danska och norska vänner, böra vi nämna, att här icke finnes någon, som omfattar sådana åsigter, som Nya Dagligt Allehanda i denna sak framställer, icke ens Nya Dagligt Allehanda sjelf, af den enkla grund, att nämnda tidning icke har några åsigter, icke omfattar någon enda princip för dess egen skull, utan endast söker efter enskilta intressen, hos hvilka den kan gå i tjenst. Hela förklaringsgrunden för dess nuvarande framfart ligger i ett enda ord: prenumerationstiden. Det är blott för att få anledning till att rasa emot Aftonbladet med alla möjliga slags tillvitelser, som Nya Dagligt Allehanda nu är så förfärligt anti-skandinaviskt och så hätskt emot brödrafolken. För hvarje gång det gör en dust emot danskarne och norrmännen, får det på samma gång en kärkommen anledning att ge sidohugg åt det ultra-skandinaviska? Aftonbladet och att mot oss kasta alla möjliga beskyllningar och insinuatioaer. Nya Dagligt Allehanda vet mycket väl, att vi icke besvära oss med att utförligt genomgå alla dessa lögner och förvrängningar af både fakta och yttranden, emedan sådant skulle bli ailtför tröttande för allmänheten. Bladet hoppas derföre, att detta häftiga ropande kan göra någon effekt, då det alltid finnes några personer, till och med en och annan tidningsredaktör, som låta imponera på sig deraf och taga alltför ytlig kännedom om hvad som verkligen skett och hvad som blifvit yttradt, för att på egen hand kunna fälla ett riktigt omdöme. När prenumerationstiden är förbi skall förhållandet utan tvifvel bättra sig, och vi kunna mycket lätt tänka oss, att en tid kan inträffa då Allehan:a, icke längre i sold hos några protektionistiska industriidkare, skulle kunna söka sin lycka genom ultraskandinavism och skulle kunna komma att beskyila oss för ljumhet och likgiltigbet, med lika mycket skäl och med lika mycken häftighet, som det nu påbördar oss att vara fanatiska för den skandidaviska saken.