Aftonbladet – 30 december 1863, sida 2

då hon begat sig hit, icke väntat annat emottagande, och som bon ansett sin skönhet och stolthet vsra henne ett lika säkert värn, somhennes landsmanninnors fulhet varit demo. Knappt hade hon emellertid så bsstigt fått sälja hela sitt medförda förråd, förrän hon, med en stolt, nästan majestätisk åtbörd, kast-de hufvudet tillbaka och såg sig omkring. Hennes blickar stannade sutligen vid ett hörn af torget, der en yngling hela tiden stått som fastväxt vid samma ställe, utan att en enda sekund upphöra att betrakta den sköna flickan. Hon banade sig väg genom hopen at beundrare och gick rakt fram till den unge mannen, som äfven närmade sig henne, hvarefter båda lemnade torget och togo vägen uppför den smala bergsstig, som leder till Sacra, eller klostret 8. Michele. Vi behöfva icke säga att de bortgående följdes af beundrande och afundsjuka blickar; några soldater företogo sig till och med att förfölja dem. Men som gängstigen var mycket brant, solen icke långt från middsgshöjden, torget stort och befälet närvarande, så hvarken kunde eller vågade förföljarne närma sig den vackra alpherdinnan. Hon deremot ilade med lätta och snabba steg framåt och försvann snart bakom några skyhöga klippor, tillika med sin följeslagare. Soldaternas blickar följde henne så länge som möjligt. Oaktadt den högst obetydliga poetiska uppfattning som hos dem torde funnits, hade de dock varit färdiga att bedyra det den sköna flickan var en engel direkte från paradiset, som nu åter genom molnen uppsteg i himmelen, om icke bilden af hennes Njeslagare kastat en skugga öfver denna sköna föreställning. Hvad ynglingen och flickan under sin vandring uppåt bergen sinseme:lan talade, har jeg visserligen sett omständligt beskrifvet i den gamla krönika, hvarur jag bemtat denna berättelse, men kan emellertid endast kortbet här anföra det. Efter en god stunds tystnad började ynglingen: SI sannivg, ett stort nöje, det der! En