Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

Folkmötet I Kristiania. (Slat ir. gårdagsbl ) Lektor L, K. Baa böll derefter följande tal: Medborgare! Afsigtem med detta möte är att lemna bidrag till förstärkande af vår nationalitet. Denna tanke är inskrifven på den fana som förenar vår tids folk till de största idrotter. Den betyder att alla de menniskor som förstå hvarandras språk, skola som ett naturligt broderskap sluta sig samman till ett förbund, som i fred och krig skall öka deras kraft och välstånd. I detta ångkraftens och telegrafens århundrade har man lärt, att ingenting kraftigare befrämjar andens utveckling och bandens Fonstfärdighet. än en stor marknad för deras frambringande, en mäktig allmänhet, hvars konkurrens manar till den yuersta ansträngning, och hvars rikedom förmår att belöna det lyckade närmandet till fullkomlighet. I denna pansarskeppens tid inser man också att ett litet folks frihet beror på grannarnes påtvungna europeiska nödvändighet. Vi hafva derföre icke råd att uppgifva en enda af våra naturliga fränder. Om vårt språk talas från Nordkap till Slien, kunna vi icke förlora en mil af dess område. utan att försvagas och lemlästas. (Bifall.) Ty vårt naturliga försvarsförbunds utsträckning är bestämdt genom stora naturlagar, hvilka vi icke kunna förändra, som vi blott förmå att lyda, så vida vi icke skola gå under genom att trotsa dem. Vi kunna icke utgöra ett samfund med tyskar eller engelsmän, huru högt vi än akta dem; ty norrmannen kan icke förstås i dessa folks stora rådslag. Det dödfödda försöket att grunda en dansk helstat bevisar det praktiskt. Men så länge vår tunga höres, för såvidt samma litteratur tilltalar hjertat i samma toner, så långt kunna vi bli eniga, när vi såsom århundradets förståndiga söner afkasta förfädernas villfarande fördomar. (Starkt bifall.)