Aftonbladet – 24 december 1863, sida 3

Men nu är klockan sju. Julaftonen skall på allvar begynna, julaftonen, som ickeär en fest på gator och offentliga ställen, utan är afsedd att firas hemma i familjens innersta sköte. Man önskar ej gerna se främmande i afton; kanske skulle vi derföre vara ovälkomna, om vi presenterade 083; men du och jag ha privilegium på att kunna gå och komma, osedda af betjenten i tamburn, vi behöfva ingen anmälning och kunna dristigt taga plats vid bordet eller midtibarnskaran och utan fruktan granska byprenda vrå i rummet, Låtom oss gå in i det första hus vi råka på; ge der hafva vi straxt en upplyst våning, der julaltonen kanske redan börjat firas. Vi inträda i ett rum der det är mörkt. Men vid ljuszkenet, som från ett ennat gemak faller in genom förhänget för dörren, kunna vi 8e en ekymt af de komfortabla möblerna, de tunga sidengardineroa för fönstren, teflorna och bysterna, och på golfvet ligger en präktig, turkisk matta, Bom förtager ljudet af våra steg. Vi höra en sakta hviekniog och upptäcka bort i en soffa två otydliga varelser, en i hvart hörn, och i det vi närma oss, se vi att det är ett ungt par, som häller hvarandra ishanden. . Skymningen tillåter oss ej attskönja fruntimrets drag, men vi eluta af konturerna i hennes ansigte, af det rika hår, som är flätadt tillsammans under ett nät, af de ungdomliga formerna och den smakfulla drägten, att handen tillhör en värdig typ ef den svenska qvionan. Vi vilja icke göra oss skyldiga till iadiekretion genom att lyssna till deras lågmälda samtal, hvilket angår dem allena, så mycket mer som de sökt detta ställe för att vara ostörda; men vi hysa intet tvifvel om att den unga mannen med den nobla profilen och det vänliga uttrycket i rösten, och som kaneke f . första gången tillbripgar julsftonen tillsammans med sin fästmö, lyssnar till ord, om Fita honom blicka in i flickane Hjerta och