Aftonbladet – 24 december 1863, sida 3

————LL (nsändt.) Hrr Wallströms ooh Rudbergs förslag till omregloring af åtskilliga gaior I Elara och Adolf Fredriks församlingar. I Aftonbladet för den 11 Nov. finnes införd den af lirr Wallström och Rudberg till. Stoekholms handelsoch ekonomikoliegium inlemnade promemoria angående reglering af åtskilligacgator i Klera och Adolf Fredrike församlingar. Insänderen, som varmt ifrar för att-stadens alla församlingar måtte underkastås en mår eller mindrå ge: vomgripande reglering i afseende på gator och ksajar, helsar med glädje det försök, som i denna väg blifvit framiagdtafhrr W. och R. Vid genomläsning sf hrr W:s och R:s ae åminner sig insändaren dock afva förut läst åtskilligt om denna sak, som i en artikel med öfverskrift Angående reglering af Stockholms gator och kajert, återfinnes på sidan 83, i den sfhrr Nerman och Edelsvärd utgifna Tidskrift för Byggnadskonst och IogeniöryetenskapX för inBevarande är; Vid en jorförnite mellan dennå artikel och den inlemnade promemorian finner man att t. ex. tunneln tnder Jöhannisplan, förlängningen af Meisters gränd till Rörstrandsgatan, de båda strandgåtorna på båda sidor om Kiara sjö m. fl; som just utgöra det vigtigasie i hela regleringen fia: nas föreslagna i nyssnärande tidskrift; men detta hafva brr W. och RB. fannit 1öF godt att, utan angifrande ef källan, upptöga Båsom deras eget förslag, och dervid på bästa sätt plöjt med en annans. kalf för att. oförtjent försösa tillegna sir hedern ef ett förslag, som med rätta tillkommer en annan. ör att emellertid sätta läsaren i til:fälla alt ejelf kunna bedöma huru sig härmed förhåller, vill insändaren meddela in extenso den ifrågavarande artikeln, somhar följande lydelse: Hvar och en, som med endast flygtig uppmiätk. samhet följt de arbeten och anläggningar, hvilka intill sednare tid blifvit gjorda r rörelsens un: derlättande inom hufvudstaden, har säkerligdår anmärkt, att, ehuiru en mängd af behofret påkallade förbättringar vidtagits, vill det dock 8ynas såsom skulle en för det hela fullt geriomtänkt plan saknats, till efterrättelse vid förbätt: ringarnes successiva utförande. Följden Käraf har äfven blifvit, att åtskilliga åtgärder och an: ordningar, som tid efter annan verkstälta, icke med hvarandra stå itillbörlig öfverensstämmelse. Såsom exempål härå må anföras, att sedan man vid Nybron för ej så särdeles lång tid tillbaka uppfört en ganska dyrbar kaj, är mån nu gy: selsatt med att utanför denna bygga en ny kaj, hvarigenom den förra fullkomiigt omintetgöres och blir obehöflig. Ett annat nära till hands liggande exempel på de skadliga följderna af att ej egaen väl genom tänkt plan för hufvudstadens arbeten fastställd, företer sig deri, att om en sådan funnits, tr det mer än troligt, att den nyupptagna gatan mel: län Norrmalmstorg och Humlegården icke kommit att anläggas så smal, som den nu är, Man kan härvid ej antiat än bekiapa, att det vackra förslaget till boulevard inellän nyssnämnde platser, som i sin tid var framlagdt af dkvarande öfverståthållaren friherre J. W. Sprengtporten, ej blef antäget — äfvensom att den al samma öfverståthällare framställda plan till kanalen mellan Nybron och Brunnsviken förföll, för att numera, i följd af desedan dess inträdda förändrade förhållanden, icke skäligen kunna åter sättas i fråga. Dessa förslag betraktades vid den tid, då desamma framlades, af hufvudstaådenk målsmän såsom gnart sagdt både onyttiga och omöjliga att åstadkomna; men nu, sedan man småningom vänt. gig att se något längre än till grannenå tomt, bör man ega förhoppning, att ändamålsenligare äsigter om och uppfattning af hufvudstadens kraf skola komma att göra sig gällande. Dessa få anförda exempel, hvartill skulle kunna Vpgas många andra, torde emellertid tillräckligt ådagalägga vigten och behofvet af atten allmän plan upprättas, söm för framtiden borde följar vid hufvudstadens småningom försiggående utvidgningar och regleringar. I anseende till att hufvudstaden har ett särdeleg vidsträckt område, samt att de särskilda stadsdelarne äro dels skilda från hvarandra genom djupa vattendrag och dels belägna på mer eller mindre branta höjder, synes man hafva egt anledning att, mera än vad hittills skött, söka leda hufvudvägarne för rörelsen utmed vattendragen; hufvudgatorna äro deremot lagda på höjderna, alldeles såsom förhållandet är eller; rättare sagdt, varit med flertalet af våra landsvägar. På landet har likväl i sednaåre tider mycs ket blifvit gjordt för att afhjelpa denna olägen het, och oåfbrutet arbetas med att sänka eller krioggå branta och för trafiken mer eller mindrö hinderliga landsvägsbackar; men hufvudstaden;