Aftonbladet – 23 december 1863, sida 4

Förbarmande, för Himlens skull! Tusentals rop om förbarmande höjas dagligen till bättre lottade medmenniskor, men aldrig har väl nöden varit större och hjelpen behöfligare än just nu. Värdens derföre med uppmärksamket genomläsa detta! Under tolf års tid har en fattig snickaregesäll med flit och redlighet sökt försörja sig och de sina; nu är han sjuk och hans krafter svika honom. Omgifven af hustru och fyra barn, af hvilka det äldsta är 8 år, det yngsta 7 månader, ser han sig bragt till den yttersta fattigdom — en fattigdom så stor, att den ej ens med ord kan beskrifvas. Hans ödmjuka Dön till barmhertiga medkristna är derföre om erhållande af en liten penningeskärf, så att han kunde få köpa något till förlager och börja arbeta för egen räkning; kanske torde det då bättre förSlå. — Ädle menniskovänner, skynden att ur förtviflans djup rädda den arma familjen, som har intet att skyla. intet att värma, intet att mätta sig med. Såväl hustruns som männens krafter äro af brist och öfveransträngning älldelas medtagna, helst den sednares, hvilken med dibarnet vid sitt bröst ej sällan åtnöjer sig med en torr brödbit. sedan hon åt de sina utdelat den knappa födan. Muntlig underrättelse om de arma erhålles i pörslinsboden vid Regeringsgatan N:o 36, der betyg, angående sanningen af ofvanstående äfven finnes. Måtte Gud öppna något öra och något hjerta, eljest är all hjelp , ute. Och med de armas bön förenar sig äfven undertecknads: För Guds skull hjelpen med hvad som utan saknad kan undvaras, och Hau, som i löndom ser, skall ÖRpenbartigen vedergälla. Stockholm i December 1863: I WILBELMINA STÅLBERG.