Aftonbladet – 23 december 1863, sida 2

— OO OO OO OO OO OO OO OO OO OR LR RARE Fr RR FL Har du intet hem, finns det intet band, som förenar dig med någon jordisk varelse, känner du dig fattig, ensam och öfvergifven, tro ej då, att julen kan hjelpa det. Da sjelf sllena san göra det genom. att känna hos dig sjelf, att du hör till hvarje hem, att du är en vän till hvarje varelse, du möter på din väg, ty ditt deltagande skall göra dig rik och glad, liksom satt du sjelf i hvarje julkrets: Kom, tag på din dfverrock och följ mig på en vandring en julaiton. Om en timme är det mörkt. Men nu; hvad luften är klar, hur vänligt det ser ut der borta i horisonten, med det blåröda skimret tecknadt på den ljusa grunden. Huru behagligt det är att veta huru kallt det är, då men sjelf är varm, att gå på den frusna marken, alt se på den stålblanka isen, Dit må vi gå. Se hvad det hvimlar der nere. Här och der ser man stationära massor, men randt om: kring röra sig svarta fläckar, såsom närin sekter skjuta sig fram på vattenytan elle såsom de fläckar man tycker sig se, när Ran ligger på ryggen och stirrar upp ilaf. ven. De stora massorna äro trankila fotgängare, de små fläckrerne äro naturligtvis pojar. Aldrig har väl skridskoåkvingen förekommit dessa mera behaglig. Hvilken fröjd må ste ej herrska i pojkarnes. bröst i medvetandet af huru roligt de hafva genom att kunna flyga som vilda fåglar bort öfver isen med tanken på, att det är julafton. Och hvilken fröjd måste ej ligga i medvetandet, att de i jr slutade sin examen. utt de äro frie från skolan och lexorna under en tid, som är alltför lång att kuova mätas ut itanken, Och hvilken glädje bära de ej i sitt sköte, dessa ferier, vissheten om att man får julgren i afton, att man i öfvermorgon skall på barnbal och att man har på sig en ny öfverrock. Huru många gånger under veckans lopp