Aftonbladet – 23 december 1863, sida 2

mr — ÄN God afton, mina herrar! En glad jul. Tack, min vän, vi önska detsamma.? Vi ämna gå förbi honom, då han vänder sig till oss. Jag har väl lof till att gå vägen fram, skulle jag tro, när jag ingen förnärmar? Det vill visst ingen neka er det. Det var braX, säger mannen. 8Så hafven I också lof att gå eder väg, när I ingen förnärmen, men nog är det min mening, att folk icke skola supa sig fulla på en julafton. Du vet nog med dig sjelf, att du icke är full, likaså litet som jag; du tager således för gifvet, att mannens anmärkning mäste illämpas på honom sjelf. ?Det är också mint, säger du. ?Vi båda äro ej ensamma om den meningenX, fortsätter mannen, för det var det sista ordet, flickungen sa till mej, då jag gick i morgse. Drick dej nu inte full4) sa hon. Om någon vill traktera dej i afton, så kom ihäg, att det är julafton och låt mej wu se, att du kommer riktigt bittida hem ill mej och den lilla pojken.s Tvy4, och nannen spottar vid sin egen tanke, hvilket svin jag är, som. skulle glömma det, ch som kommer hem i dylikt tillstånd, Har ni långt hem.4 . En god halftimmes väg eller så omding.64 Då är det ingen fara, min vän, ni är cke mera drucken, än att ni kan gå af er uset på vägen och ännu få en glad afon tillsammans med hustrun och pojken. Tror ni verkligen det, säger mannen. Det var ett godt ord, och Gud välsigne er ör det. Nu, när ni säger det, är det nätan som jag känner, att jag inte är så full indå. Säni tror, att jag törs gå hem, mina lerrar? 4Visst törs ni, kom ihog de sitta der hemna och vänta. Slutet följer.) 3