Aftonbladet – 23 december 1863, sida 2

och frost, drypa droppar lårgsamt nerihålet, under det han försigtigt känner efter napp på refven. Han sitter nerböjd och märker oss ej, förrän vi stå invid honom. sÄr det hela fångstenX, frågar du, i det du ser på de tre små fiskar. som ligga döda på isen med öppna gälar, tillbakaböjda hufvuden och alldeles stelfrusna. 4Gud nåde mig, säger fiskaren, det är nog allt; här är fiet att tjena på denna tid af året; han går djupt nu, den stora fisken, så att ban är ej god att få tag i. Mannen begagnar sig af vår närvaro för att sträcka på sig, han släpper för ett ögonblick retven och söker hålla sig varm genom att slå armarne ihop öfver bröstet. Det är en småväxt, gammal man, klädd i en på tröja och vattentäta stöflar, som räcka ionom uppöfver knäna. Du ser blott litet af hans ansigte, ty det är öronlappar på syd vesten; men det är bra för honom, att ban är så varmt klädd i den här köldev. hans skägg är ju alldeles fullt af rimfrost. akvad kan ni få för den der fisken? Å, det blir väl nästan ingenting. Om det räcker till ett skålpund kaffe och ett ljus, så är det allt. Kan ni sälja den i afton?? ?Det kommer an på. Det börjar bli sent nu, och det är ett godt stycke väg till sta. den, och till på köpet ha vi julafton. Får ni hvarken kafte eller ljus till helgen., om fisken ej blir såld?4 Å, så farligt är det välieke. Det finnes väl alltid de i staden, som torde betro gamle Per fiskare ett skålpundkaffe, om det gällde, och kanske ett ljus på köpet. Men kontanterna äro alltid goda att hafva. Per afbrytes nu af ett ryck i refven, som, medan fiskaren samtalade med 0ss, varit fästad vid en pinne i kälken. Nu ska vi se på roligt, säger han, i det hans anletsdrag plötsligt uppklarna. Det är nog en dugtig en. Han återtager sin plats på kälken och