Aftonbladet – 22 december 1863, sida 2

jdepsamma begitva sig bort, sedan de ryttare. som varit i deras sällskap, genast vid anblicken af den unge grefvens folk tagit till flykten; 4Vi måste hafva vagnen, anlingen de vilja det eller ej; dock lofva dem hederligt betaldt. . Det bgger någonting under allt detta, som jag ännu icke riktigt förstår, men sanoolikt har bär något nytt bofstycke varit på färde. Kom Maria, vi måste skynda oss. Med dessa ord förde han henne fram till vagnen och började sjelf underhandla med postiljonerna. i En af dem var egare till de hästar, som, enligt--hvad vi redan veta, blifvit aftonen förut tingade af abben, och befanns ingalunda ovillig att gå in på den unge ädlingens förslag. Maria af Clairvaut steg in i vagnen, som på alla sidor omgafs af de ch Carl af Montsoreau att äfven si till j gossen, gr e på knä bredvid den: faline abbens: döda kropp. På egrefvens uppmaning till honom att icke dröja längre qvar, uten skynda sig att följa de öfriga derifrån, gaf gossen till svar: Nej, nej, jag kan icke lemna honom här på detta sätt, för att kanske tjena till föda ät gamar och korpar. Han var min fader. Res, res, käre, nådige herre, Gud vare med er. Jag stannar qvar för att skaffa honom en kristlig begrafning och låta läsa messor för hans själ. Carl af Montsoreau kände sig djuptrörd, men att uppehålla sig längre var honom icke möjligt. Han gaf gossen en betydlig summa penningar och sade: Tag detta, Ignati, använd det att på bästa sätt utföra