Aftonbladet – 19 december 1863, sida 2

ge gällande symboliska böcker oeh bekänaelseskrifter. Han bekämpar ock derföre ned ifver och talang ej mindre det Scharauanska systemet och de norrländska läsarnes satser, än förslagen till ny handbok ,ch ny katekes. Emot det sednare anmärxer han med logisk kraft och dialektisk skärpa huru icke blott allt hvad som rör samvetet blifvit ur det nya förslaget med stor sorgfällighet utmönstradt, utan ock attsamma öde drabbat allt som har afseende på trons i lefvernet ådagalagda frukter. Ju han äfven i allt hvad som angår statskyrkans öfriga hufvudläror här uppträder som en fullt ortodox theolog behötver knappt nämnas. I en längre afhandling om prestbildningen vid våra universiteter ogillar han skarpt orestexamens förflyttande ifrån domkapitlen sill universiteterna. Hans motiv är, att den skademiska undervisningen bör vara fri och obunden af alla bekännelseformer; prestexamen deremot af den sednare nödvändigt beroende: Jullitteratur. I. J. F. Viclorins resa i Kaplandet åren 1853— 1855. Stockholm; hos Alb. Bonnier, 1863. Näsvan samtidigt med Wahlbergs andra resa till Afrika drog en annan svensk forskare ut till den sydligaste delen af denna verldsdel, för att studera dess egendomliga djurverld. Det var en blott 2 årig yngling, men som redan gifvit förhoppning om att en dag komma att räknas bland fäderneslandets yppersta zoologer. Han genomströfvade Kaplandet i flera riktningar, med bössan på axeln samt jägarens och forskarens lågande nit i bröstet, gjorde rika, förträffligt ordnade samlingar, och återvände efter två år, för att vid hemkomsten, 24årig, duka under för ett tärande bröstlidande. Hans namn var J. F. Victorin, och det arbete vi här ha nöjet anmäla, utgör de dagboksanteckningar han efterlemaoat, nu med pietet samlade af utgifvaren hr J. W. Grill. Det är med den äkta vetenskapsmannen som med den äkta konstaären: förmågan att skildra lefvande och slart synes vara dem gifven på samma gång som den skarpa blicken för naturen ch dess minsta drag. Denna medfödda örmåga röja äfven Victorins dagboksanteckoingar. Han berättar der enkelt och osökt avad han sett och upplefvet; resultaterna af sans jagter och zoologiska forskningar upp:aga der naturligtvis brorslotten, men hang verättelse öfverflödar dessutom af en mängd otressanta drag ur det ovanliga mennisktoif och natursceneri, hvaraf det omgifves. Stilen är lätt och behaglig samt kryddad med en friek och gladlynt humor. Jagtvännen och zoologen finner här mycket som specielt för honom är af intresse; men äfven hvarje annan läsare, med sinne för naturen, skall med nöje följa den unge och iiflige forskaren på hans vandringar. För vetgirige ynglingar bör den särskildt blifva -:a mycket välkommen julpresent. Boken ir i typografiskt hänseende prydligt utstyrd ich ättöljes af 6 kolorerade planscher, med :fbildningar al naturföremål och vyer från Kaplandet. — En luftballongsresa genom Afrika. Stocksolm, Alb. Bonniers förlag. Det berättades ör några månader sedan i åtskilliga utländska tidningar på fallt allvar, att en engelsk vetenskapsman, dr Fergusson, i en luftbalong gjort en resa tvärs öfver Afrika, från Indiska till Atlantiska oceanen. De nämnJa tidningarne regalerade till och med sina ägare med intressanta utdrag ur hans loggbok, om hans audienser hos ätskilliga svarta majestäter, hans flerahanda farliga äfventyr och underbara räddningar o. 8 v. Den märkvärdiga resan är nu af en fransman skildrad och denna skildring älven öfverflytiad på vårt språk. Den berömde dr Fergusson är en engelsman, men, märkvärdigt 10g, veta hans egna landsmän ej det minsta om doktorns stora laftresa. Vare sig med autenticiteten deraf huru som helst, visst är att skildringen är i bög grad roande och ipplysande. Den utgör nemligen en med nänga komiska tillsatser utstyrd sammanattniog af de allranyaste upptäckterna i nellersta Afrika, stödd på en förtrogen besontekap med Burtons, Spekes och Grants, Borths och Vogels samt flera andra forska. -es resor och upptäckter. Den lätta :och fliga stilen förråder äfven lätt det franska